Primegate - kommer dessa senaste dagar komma att kallas för detta? Dagar då konfidentiella avtal helt plötsligt sätter ”oberoende” aktörer i ett annat ljus. Ett ljus där särintressen och personliga agendor börjar träda fram. Sannolikt var det bara en tidsfråga innan denna debatt skulle ta fart och huruvida lobbyismen är rumsren eller inte.
Låt oss kort och inledningsvis bara i så fall resonera lite kring riksdagsledamöternas villkor. När i det här fallet (S) drar ner på antalet politiska sekreterare och handläggare samtidigt som det mediala trycket på att varje ledamot skall leverera motioner och artiklar ökar är det sannolikt en enkel väg för många förtroendevalda att välja den enkla vägen, att ta särintressens färdiga underlag och med smärre justeringar göra de till sina. En sannolikt lika mänsklig som enkel matematik, ledamoten vill visa sig produktiv inför sina väljare. Inte sällan är underlagen i praktiken redan författade som motioner för att spara på riksdagsledamöternas tid. Jag har själv författat en i egenskap av egenföretagare som jag genom benäget bistånd från två riksdagsledamöter fick (S) riksdagsgrupp att godkänna - SK 430 , Om att stimulera småföretagare att använda revisorer - är jag lobbyist då, som verkar i det fördolda? Njae…. Rätt öppen med min politiska agenda, att jobba för småföretagarens villkor men samtidigt hitta vägar för att motverka effekterna av slarv och ekonomisk brottslighet.
Men vad är ett särintresse och vad är en lobbyist? Och vad är dessa i relation med socialdemokratin? Frågan saknar inte relevans anser jag. Är det i sin ordning att Arbetarrörelsens tankesmedja, LO eller TCO författar hela politiska program och motioner emedan det inte är godkänt att föra ett resonemang med eller ta emot motsvarande underlag från en representant för svenskt Näringsliv?
Bägge är lika nödvändiga anser jag, ledamoten måste interagera med de väljare han eller hon representerar och måste hämta influenser från det samhälle som de är satta att styra. Problemen som uppstår i och med detta är i praktiken tre som jag ser det.
Samhället idag är ett annat än för fyrtio år sedan, eller sextio år sedan. Informations- och tjänstesamhället är ett helt annat än industrisamhället. Tjänster och idéer är inte längre en kollektiv egendom, den ägs av var och en och transporteras inte längre med bud eller post. Information är var mans egendom och när jag tryckt ”publish” på detta inlägg så har mina tankar som opinionsbildare möjlighet att nå miljoner människor endast bråkdelen av en sekund senare. Nu har jag inte så många läsare men tillräckligt många för att en del mer eller mindre bra idéer ger avtryck. Avtryck eller att de är ett frö alternativt droppe som fylls på av andra. Och det är ett sätt att bilda opinion, vid sidan av PR-byråer, branschorganisationer, fackförbund och debattartiklar. Är då min verksamhet att likställa? Ja, så länge jag är ärlig och uppriktig så är det samma typ av lobbyism.
Det andra problemet är en konsekvens av det första. Det är när avsändaren blir otydlig som i Primes fall. När ”affärssekretessen” hindrar aktörerna att vara öppna. Niklas Nordström glömmer då bort att politik är en förtroendebransch och när det nu finns lite olika vinklingar på vem och vad Prime företräder så är jag inte längre – på ett personligt plan – helt övertygad om var Niklas Nordström står. Niklas är erkänt skicklig men det ser inte bättre ut att han har tagit med sig kanske de sämsta egenskaperna från den politiska världen (socialdemokratin i synnerhet) till PR-branschen. Slutenheten och intrigerandet. Och hur slutenhet, intrigerande och PR går ihop är en förklaring jag väntar på – inte utan viss nyfikenhet.
Vad händer nu? Svårt att sia om men jag har mina gissningar. Prime kommer gissningsvis fortsätta att misslyckas med sin egen krishantering, de kommer sannolikt – i god socialdemokratisk anda – sluta sig för omvärlden och hoppas att förtroendet återskapas som i ett trollslag.
En annan gissning är att den svenska PR-branschen påbörjar en välbehövlig debatt om självsanering och självreglering i linje med vad USA har gjort sedan snart 50 år. En branschkod som bland annat stadgar att all information från anslutna byråer skall vara lika precis som sanningsenlig. En kod som stadgar att uppdragsgivare skall vara offentliga.
En tredje gissning – eller förhoppning kanske – är att det skall vara ok för mig som sosse att ha dialoger med vem och vilka jag vill så länge väljarna har förtroende för mig och så länge jag är öppen med det. Den dag de inte har det, eller att jag börjar dölja mina kontakter, så blir det sannolikt eller förhoppningsvis självreglerande. Det kommer om inte annat det nya medielandskapet se till, ett medielandskap där traditionell media interagerar med bloggar och annat är allt annat än lättstyrt. Där informationen når alla och envar inom bråkdelar av en sekund. Där bilden av vandel, politisk och affärsmässig ärlighet samt kompetens sätts - på gott och ont. Bilder som sätts och som blir hart när omöjliga att förändra kortsiktigt.
Detta sista, om inte annat, borde om inte annat en och annan förtroendevald, PR-byrå och expert inom sociala medier ha klart för sig vid det här laget. Om inte – då är dom uppenbarligen i fel bransch.
Ett par bloggar jag definitivt tycker att du ska läsa är Sandro Wennberg, Marika Lindgren och Lena Sommestads. De ger alla lite olika perspektiv såhär dagen efter. Annat finner du hos Peter Andersson, Martin Moberg, Jämlikhetsanden, Görans tankar och bagateller, Enn Kokk, Röda berget och Magnus Ljungkvist, HBT-sossen, Peter Högberg gånger två och Roger Jönsson.
