I dagens DN Ledare kan jag läsa, i förnyelsens tecken, följande:

I dessa tider av eftervalsanalysers kranka blekhet måste man också fråga sig hur det kommer sig att kritiken nästan aldrig handlar om kommunikationsstrategernas insats. Hur smart var till exempel Kristdemokraternas utspel om ”verklighetens folk”? Hur många väljare drog det till partiet? Hur många skrämde det bort?

I flera artiklar före valet presenterades nyheten om att den legendariska pr-strategen Bo Krogvig rekryterats som valgeneral till Socialdemokraterna med rubriker som ”Han ska vinna valet åt Sahlin”. Det gjorde han som bekant inte. Men inte förlorade han det heller. Det fick Mona Sahlin göra själv.

Den sistnämnda meningen ger onekligen en fadd eftersmak. När DN ledarredaktion tar sig och förbehåller sig rätten inom vad man själva kallar ”god publicistisk sed” att sparka på en som redan ligger är onekligen inte en av traditionell medias stoltaste stunder. Men DN kanske tycker att det är just med den meningen är de ur ett etiskt och publicistiskt perspektiv i dess stoltaste stund just nu. Det säger en hel del om DN när de släpper igenom ledare som denna som annars är de rätt ute i många avseenden, den trista efterslängen till trots.

Socialdemokratin förlorade valet till största delen på en sådan enkel sak att medborgarna inte kände igen sig i vår verklighetsbeskrivning. Det pekar nu många av analyserna på som en avgörande faktor. Detta förhållande styrks i bland annat SKL och Socialstyrelsens rapport om sjukvården som släpptes idag. Den pekar på att svensk sjukvård har blivit bättre de senaste åren. I Dagens Samhälle kan jag dessutom läsa om reportage från sjukhus som halverat tiden för såväl behandling som väntan samtidigt som de ökat patientsäkerheten. Jag blir lika glad som jag blir förbannad faktiskt.

Vi gick till val genom att totalt demonisera vår motståndare. Det finns naturligtvis inget som tyder på att det vi lyfte fram inte stämde men vår bild av väljarnas vardag stämde illa överens med den som majoriteten av medborgarna fick uppleva. Upplevelser som nu beskrivs i såväl SKL som Socialstyrelsens rapporter.

Det är inte utan att jag är rätt förbannad nu. Inte på Alliansen, utan på min egen valledning, de ansvariga i styrelser på olika nivåer och alla de strategiska rådgivare samt spinn-doctors som ansvarade för våra valbudskap. De fick mig att beskriva en verklighet som inte stämde med det faktiska och objektiva utfallet. De fick mig att försöka få väljarna att tro att alla de brister som faktiskt finns var gällande överallt. I detta har jag naturligtvis ett ansvar för att ha svalt – om än med viss motvilja ibland – budskapen. Och då slutligen – med adress till såväl DN som våra egna – Mona fick ta konsekvensen och gå, men det kan knappast vara bara hon som låg bakom besluten att måla upp en verklighet som majoriteten av befolkningen inte kände igen sig i.

Med SKL och  Socialstyrelsens rapporter har vi till slut fått det bistra budskapet svart på vitt. Vi gick till val med en verklighetsfrånvänd samhällsbeskrivning. Vi valde att leva i en skiljd verklighet från de vi vill representera. Och än så länge har bara en person - Mona Sahlin - tagit ansvar för detta.....

Jag antar att du som läsare kan gissa dig till vad jag tycker om det just nu när jag läst SKL rapport. Det jag känner nu lämpar sig inte direkt för tryck då det definitivt skulle bryta mot god publicistisk sed.

Läsvärt i övrigt: Alexandra Einerstam på angränsande ämne,