Var fjärde år åker vi iväg på en charterresa - en riktig sällskapsresa. De två senaste resorna har dock inte varit helt lyckade för oss som betalat med vår tid och vårt engagemang för att följa med. Först bokar resebyråledningen in oss till fel destination, sedan – väl på plats – kör resebyråledningen ut på skakiga vägar som ingen känner igen eller vill åka på och vi slutar i diket. När vi avslutar resan så förklarar resebyråledningen sista kvällen att

”Välkommen igen nästa gång du ska resa, då har vi bytt VD och ekonomichef så då hittar vi nog rätt. Vi övriga i ledningen sitter kvar för att vi säger oss vara kapabla till och vill ta ansvar för att vi ska hitta rätt nästa gång”.

När detta sedan händer gång efter gång så undrar jag om nu denna resebyråledning överhuvudtaget reflekterar över hur passagerarna upplever resan. Eller om en tanke sänds på vilket rykte en resebyrå får som har en ledning som har för vana att råka ta passagerarna till fel resmål gång på gång. Och väl på plats parkerar de utflyktsbussen i diket.

Detta var en av de punkter som jag valde att sammanfatta situationen i socialdemokratin med från  den arbetsgrupp som jag var talesperson för vid  den extra nomineringsstämma i Socialdemokraternas Stockholms läns partidistrikt som genomfördes idag. En stämma som inleddes med att länets grupp för valanalys redovisade sina preliminära resultat. Resultaten kom för många som en obehaglig, men sannolikt väntad, överraskning. Dock är jag tveksam till om alla närvarande verkligen förstod hur illa det är ställt varför jag tar den värsta siffran en gång till.

Endast 22 procent av de som röstade på (S) i riksdagsvalet i riket som helhet, eller var femte väljare, hade ett jobb. En rent ut sagt urusel siffra för ett arbetarparti. Men det stannar inte där, vi fick idag de länsvisa siffrorna och för Stockholms län är motsvarande andel var sjunde väljare. Detta innebär för socialdemokraterna i Stockholm att sex väljare av sju är långtidssjukskrivna, arbetslösa, pensionärer, studerande eller på annat sätt utanför arbetsmarknaden.

Förstår ni nu?

Jag kom som sagt att redovisa vad min grupp kom fram till, redovisningen var dock kort varför jag kom att uppehålla mig vid tre punkter varav ni nu kunnat läsa om en (valde dock en Ålandsfärja i det exemplet):

På frågan om varför vi förlorade valet var vår grupps slutsats att väljarna inte kände igen socialdemokraterna och att vi socialdemokrater inte känner igen samhället. Socialdemokraterna har misslyckats med att bli ett postindustriellt parti.

På frågan om vad som skulle kunna vara storstadsbons problem valde jag att sammanfatta detta i ett ord. Väntan. Vi blir irriterade över när tunnelbana, pendeltåg, bussar och andra kollektiva kommunikationsmedel är mer än två minuter försenade. Vi står inte ut med väntetiderna i telefonväxlar, akutmottagningar eller annat. Vi blir desperata när vi tvingas vänta i månader eller år på dagisplatser, bostäder, äldreboende, planerade operationer, bygglov och annat. Väntan är ett stort problem för storstadsbon som lever i en vardag där tid är en bristvara.

Givet detta så tycker jag att fler bör läsa vad Karin Pettersson har att säga om nomineringsförfarande inför nästa resebyråledning i socialdemokraterna. En uppfattning som Nalin Pekgul ger stöd för och som jag själv anser vara vår chans att dels få till en resebyråledning som kanske har bättre förutsättningar att få resenärerna både mer aktiva, fler och nöjdare. Som bonuseffekt kommer den öppna process som dessa förespråkar - och jag stödjer - ge bilden av ett parti (eller resebyrå) i takt med sin samtid.