Idag skriver Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam, Annika Högberg och jag en artikel på SvD Brännpunkt.
Artikeln talar sitt tydliga språk men jag vill lyfta fram en passage jag anser vara särskilt viktig:
Att sitta i en styrelse, vilken som helst, innebär inte att den enskilde är fri från ansvar. Vi har svårt att se att den övriga partiledningen har haft rollen som drivved de senaste åren. Särskilt i det så mäktiga verkställande utskottet, men självfallet också i partistyrelsen, har alla haft möjlighet och utrymme att påverka. Det senaste, rent ut sagt katastrofala, valresultatet är ett facit som är svårt – eller snarare omöjligt – för en styrelseledamot att svära sig fri ifrån.
Detta aktualiserar debatten om organisation och stadgar. Vi har under den gångna mandatperioden tyvärr sett hur olika ledande befattningshavare på olika nivåer valt att uppdragsmaximera runt sin person. Då blir styrelsearbetet därefter vilket om inte annat Wanja Lundby Wedin fått erfara i samband med AMF.
Med ett styrelseuppdrag följer ett ansvar att just styra och är det nu på det sättet att den enskilde inte styrt eller bidragit till att leda verksamheten är den drivved och bör då lämna sagda styrelse. Och är det så att den enskilde styrt fel finns goda skäl till en grundlig analys för att utröna om vi inte har rätt man eller kvinna på fel plats.
