Socialdemokraterna är bättre på att förnya sig i regeringsställning än i opposition. För att läget inte skulle bli helt låst var partiledarskiftet nödvändigt skriver DN Ledare.Nu kommer medias efterslängar efter söndagens besked om socialdemokraternas partiledare Mona Sahlins avgång. Men dagens kanske bästa inspel i debatten om socialdemokraterna står Sandro Wennberg på Partistaten och Peter Högberg för.
Sandro pekar på hur länge olika personer suttit i VU och genom medierapporteringen kan jag läsa mig till att mycket av tempot och de hårda orden finns att härleda till enskilda partistyrelseledamöters omsorg om de egna karriärerna. Och denna omsorg baseras på dels djup mänskliga drag men även på den kultur som råder inom stora delar av socialdemokratin. En av mina politiska motståndare internt talar gärna om sin riksdagsplats som inte får utmanas av någon ostraffat , en annan som inte har mig som en av sina favoriter ifrågasatte på ett nomineringsmöte varför Ilja Batljan skulle bli förstanamn till Stockholms Landsting. Det handlade absolut inte om Iljas kompetens, det var främst ”listklättringen” som var det primära skälet till min partikamrats invändningar. Ilja hade ju aldrig suttit i landstinget innan och förväntades med andra ord att långsamt klättra på listorna likt alla andra gjort före honom….. inte ett enda argument såsom kompetens eller förmåga bet på min partikamrat. Listklättringen som partikulturell företeelse är i hans ögon lika helig som stadgar och Mose stentavlor.
Detta sammantaget aktualiserar debatten om vår organisation och våra stadgar. Det finns, anser jag, goda skäl till att se över hur länge vi har personer på dels partiinterna positioner men även som företrädare i olika förtroendeuppdrag. Och när vi närmar oss positionerna som partiordförande och partisekreterare vill jag vara tydlig nu.
Partiordförandeposten är nog, så länge socialdemokraterna är mer än ett 30-procentsparti, ett av Sveriges tyngsta uppdrag. Det finns därför skäl till att se lite på den lösning som (MP) valt att ha två företrädare, en manlig och en kvinnlig. Denna lösning skulle kunna låsa upp mycket av person- och höger/vänsterdiskussionerna i partiet. En annan tanke är att tidsbegränsa dessa – och andra – ledningsuppdrag. Det senare inte konstigt alls eftersom till och med presidentämbetena i USA och Ryssland har bortre tidsgränser i form av två mandatperioder.
Sist men inte minst anser jag att vi seriöst måste ta upp partisekreterarens roll. Om det är så att partisekreteraren nu förväntas ansvara för partiorganisationen så är det inte rimligt att denne även sitter i någon folkvald församling. Partisekreteraren i vårt parti borde ha nog med arbetsuppgifter eftersom organisationen i min – genom managementkonsulten färgade världsbild – i praktiken har en enda uppgift. Att vara serviceenhet för alla de som väljer den riskfyllda vägen att vara förtroendevalda och inte ha politiken som ett tillsvidaretillstånd. Dessvärre blandar även vissa ombudsmän och politiska handläggaren ihop tjänstemannens roll och den förtroendevaldes roll vilket gör att jag ibland inte förstått var det ena börjar och var det andra slutar. Sannolikt har den enskilde partitjänstemannen inte klart för sig det heller.
Sammanfattningsvis så är nog det vi ser läcka igenom nu reaktioner på enskildas behov mindre än omsorg av partiets framtid. Ingen annan än partiordföranden i ledande position har valt att avgå utan de är alla drivna av djupt rotade mänskliga behov av trygghet, uppmärksamhet och bekräftelse. Den överväldigande majoriteten av de i ledande befattning söker motiv till varför just de ska få avlatsbrev i vaket efter valfiaskot den 19 september.
Detta gör tyvärr de mer mörka sidorna av människans natur synliga och till slut blir nu bilden av socialdemokraterna att det är ett mänskligt parti. Inte så charmigt, lockande och inbjudande som vi vill kanske, men djupt mänskligt och som sagt dessvärre långt bort från de värderingar vi säger oss ha. Men det går som sagt att råda bot på detta om vi tar oss an stadgar, organisation och partikultur…… nu har vi chansen som sagt.
