Jag sitter i Socialdemokraternas förtroenderåd. Det måste innebära någonting mer än att jag den 4 december ska åka ner till Stockholm och välja en valberedning som redan är uppgjord på förhand – som i sin tur ska föreslå en partiledare som även den är uppgjord på förhand. 

Så skrev Luleås mest framträdande socialdemokrat Karl Petersen  på DN Debatt .

Alexandra Einerstam, Peter Högberg, Sara Gunnerud och jag kompletterade detta med ett något mer precist krav ikväll på DN Debatt. Vi menar att Socialdemokraterna har nu en historisk chans att genomdriva en verklig förnyelse av partiet och visa att det går i takt med dagens informationsvana och fritänkande väljare. Men helt avgörande blir vilken valberedning som utses den 4 december och om den väljer att arbeta öppet eller slutet.

Jag vill poängtera att åsikterna inom ÖKK, Öppna Kriskommissionen, är i praktiken en spegel av hur vi ser på detta inom partiet. Jag vill ha en transparens, andra vill behålla dagens ordning. Olika åsikter, olika argument, olika logiska plattformar. Alla värda att lyssna på och alla skall värderas lika.

Men det jag kanske blir mest förvånad över är argumentationen kring att den vanlige medlemmen inte har förmåga att göra ett väl och noga övervägt val. Det skulle med andra ord diskvalificera hela de amerikanska och franska processerna till såväl partiledare som president. I förlängningen innebär detta, för de som anför denna ståndpunkt, att president Obama är en illegitim ledare av det amerikanska folket för att dra argumentationen till sin extrem. Varför? Ja, argumentet att socialdemokraterna är en koalition används allt som oftast för att motivera slutna förhandlingar, vad är då inte det demokratiska partiet eller det republikanska? Med ett uns av kunskap om hur det politiska landskapet i USA ser ut så inser var och en att just detta diversifierade landskap förutsätter en öppen process för att hålla ihop partierna. Republikaner på östkusten har mer gemensamt med demokrater i sydstaterna än vad som synes för handen för att beröra ett exempel. Men ändock väljer medlemmar och sympatisörer att av egen fri vilja hålla ihop partierna och inte via ombud. En vilja som matchade fram Barack Obama till presidentposten och som bäddade för en social reform som saknar motstycke i amerikansk historia sedan president Roosevelt.

Jag kan naturligtvis gå mycket hårdare på mitt parti än vad jag gör. Men det räcker så här för stunden. Vi har en historisk chans att återknyta till vårt ursprungsuppdrag, att frigöra människan  Att frigöra henne genom att se och lyssna på henne. Att ta henne på allvar.

Låt oss ta chansen nu att öppna partiet, den kommer inte komma åter i första taget.