Mona Sahlin avgår som partiledare för socialdemokraterna. Hon kommer inte att kandidera till posten när partiet håller en extra partikongress i början av nästa år. Vad hon dock lovade var att fram till kongressen som hålls i vecka tolv så kommer hon verka för att det politiska och ideologiska samtalet intensifieras. Detta sistnämnda är bra, till och med nödvändigt eftersom det som alltid finns krafter som hellre ser om sitt eget hus än att få socialdemokratin att gå i takt med samhället. Och är det så att dessa krafter på något sätt kommer försöka tysta debatten så kan jag dessvärre – för deras skull – konstatera att bollen rullar nu och ett försök från deras sida kan visa sig vara det sista de gör i partiets tjänst. Det är inte ett hot, mer ett sakligt konstaterande. Jag och fler med mig är, vågar jag påstå, beredda på att bli testade om vi menar allvar.

Mer än så tänker jag faktiskt inte kommentera Mona Sahlins avgång även fast nästa punkt på denna postning är ett direkt resultat.

När nu partiordföranden tar sitt ansvar så finns det fog för att fråga vilka fler i partistyrelsen som tänker ta sitt ansvar. Att sitta i vilken styrelse som helst innebär ett ansvar, jag har svårt att tro att resten av styrelsen i fyra år har varit drivved och bara åkt med. Om nu även partisekreteraren följer sin ordförandes omdöme och avgår han med är även det en bra signal. Partisekreteraren ansvarar för partiorganisationen och den senare levererade tämligen mediokert vid det senaste valet varför en tanke bör sändas i den riktningen.

Inalles visar tillgängliga erfarenheter att när en organisation har den typ av historia och utmaningar som nu (S) har är det såväl klädsamt som på sin plats att byta ut 2/3 av ledningen. Varför? Enkelt, en styrelse eller ledning som fört oss till denna punkt är inte alltid de mest lämpade att städa upp efteråt. Det finns de som nu säger att det vore illojalt att överge sin post nu men handen på hjärtat, är det inte de egna förmånerna som lockar? Att först köra bussen i diket och sedan tro att passagerna ska känna sig trygga med samma chaufför efteråt är nog att tro på för mycket.

Men att vi ska behålla en tredjedel av dagens partistyrelse är rimligt för att bibehålla kontinuiteten. Och om nu ordförande och partisekreterare avgår så är det naturligt att kassören stannar kvar. Det är, för en ny partistyrelse, av största vikt att nummer tre av ledningen är kvar och då framför allt den som har kontroll över ekonomin.

Med 2/3 nytt blod i partistyrelsen skulle det skapa ett utrymme att få en styrelse som är en spegel av det parti vi vill bli. Och därmed vinna val. Dagens partistyrelse är tyvärr en spegel av vad vi har varit och jag är, på ett personligt plan, rätt obenägen att förlora ett val till.

Där har vi varit. Och nu är det som bekant framåt med debatt om politik, ideologi och organisation som gäller – och BTW: Jag omger mig hellre med frontsvin än stabsråttor.

Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Expr1, Expr2, AB1, AB2
Bloggat: Peter Andersson, Claes Krantz, HBT-sossen, Tokmoderaten, Peter Johansson, Peter Högberg, Anna Vikström, Sara Gunnerud