Via Alliansfritt kan jag nu läsa att (M) tillsammans med (SD) tillsammans utgör det sista hindret för att göra partifinansieringen transparant. Att (SD) har denna position är kanske inte så förvånande med dess historia. En historia som innefattar nynazism och med därtill finansiering som sällan tål ens den svagaste belysning.
Idag skulle jag nog ändå om jag var moderat fundera ett varv till om den egna positionen, att hänvisa till en valhemlighet samtidigt som man tar emot totalt 80 MSEK från hemliga donatorer. Jag vill minnas att Viktor Tullgren räknat ut den genomsnittliga donationen och landade på ett femsiffrigt belopp för moderaternas styrelse att – enligt de själva - fritt disponera efter eget huvud. Själv bidrar jag till Anna Lindhs minnesfond med 2 400 kronor per år vilket jag anser vara en viss skillnad. Och jag sticker inte under stol med det heller.
Problemet är, anser jag, att villkoren för en donation inte är offentliga, lika lite som vilka som donerar. Eftersom allt är sekretessbelagt av moderaterna själva har Svenska folket inte någon aning om vilka riksdags- eller regeringsbeslut som egentligen är en reglering av politiska skuldsedlar. Moderaterna visar därmed sig vara i rätt sällskap. Ett sällskap med (SD) vars historiska ursprung inte tålde ens den svagaste glödlampan. Det leder mig till att inte heller moderaternas finansiering tål ens det i dagsläget.
