Det finns nu uppgifter om att det Rödgröna samarbetet börjar svikta, eller rättare sagt krafter som vill se ett samarbete mer på sparlåga rapporterar bland annat SvD och Expressen. En sådan som uttalar sig i den riktningen är Maria Wetterstrand.
Jag ser faktiskt det hela lika självklart som odramatiskt på riksplanet. Varför? Många, kanske inte alla men valanalyser i ett stort antal, pekar på det Rödgröna samarbetet som det kom att te sig som ett skäl till såväl S som V och MP mediokra (i vårt fall katastrofala) valresultat. Valet är nu genomfört, ledamöterna är på plats samt mandatperioden påbörjad. I vissa kommuner och landsting så går det Rödgröna samarbetet vidare men på ett plan - riksplanet - så anser jag att det kan nog gå ner i aktivitet för en tid framöver. Ett allt för intensivt samarbete kan skapa låsningar i den situation vi nu befinner oss i.
Vi står nu inför, hoppas jag i alla fall, den mest omfattande reformeringen av vårt parti historiskt. En reformering som innefattar samhällsanalys, idépolitisk utveckling och organisationsutveckling. En reformering av oss själva som endast är vårt ansvar och inte bör låta sig störas av uppgörelser utanför detta arbete. Varför det? Varför låter det på mig som jag nu vill lämna samarbetet?
Jag säger att vi bör lämna samarbetet i dess nuvarande form för en tid. Att låta riksdagsgrupperna finna formerna för arbetet i opposition på daglig basis - de är faktiskt valda för att klara av detta. En nackdel med det Rödgröna samarbetet – som inte skall lasta vare sig (V) eller (MP) - är fortfarande att vi aldrig hann klart med vår läxa från valet 2006. Vi gick in i en valrörelse där valarbetaren i gemen inte hade klart för sig vad som var resultatet av det förnyelsearbetet och vad som var resultatet av samarbetet med MP och V.
Vi har en hemläxa att göra, det innebär att vi nu måste fokusera på denna och se till att bli klara. Det innebär inte att vi inte gillar varandra eller kan komma att hämta inspiration från varandra men var sak har sin plats i kronologin. Vi måste samla ihop oss, finna färdriktningen för att därefter hitta vilka frågor som är centrala för oss som enskilda partier. Därefter kan vi finna nya former för samarbete – och jag bedömer att de andra Rödgröna partierna har samma eller liknande position. V borde åtminstone fundera i denna riktning dessa dagar.
Så ja, jag ser gärna att samarbetet på riksplanet går ner på sparlåga för en tid framöver. Låt oss nu elda på de olika krisgruppernas arbete och verkligen se till att genomföra de idépolitiska och organisatoriska förändringar som måste till för att vi ska kunna bli en arbetarrörelse i takt med tiden och i takt med samhället. Varje minut av tiden fram till nästa kongress kommer bli värdefull, låt oss inte spilla en enda i onödan på dogmatiska ställningstaganden. Där ett sådant dogmatiskt ställningstagande kan vara att försvara det alternativ som fick underkänt av väljarna.
Idrottstermen - som ibland har nyttjats i politiska sammanhang - "Time out" känns i sammanhanget inte helt apart.
