Förnyelsedebatten hoppas jag tar fart nu efter att crescendot, den Rödgröna budgeten för 2011, presenterades. Låt det bli slutpunkten för det samarbete som syftade till ett Rödgrönt regeringsalternativ 2010. Och låt vår krisbearbetning bli startpunkten för ett samarbete där vi kan vara tydligare i vad vi vill.

I förnyelse så ingår, som jag ser det med mitt utifrånperspektiv, även rekrytering av kandidater. SSU har, med all rätt, förespråkat en omfattande föryngring av framför allt Riksdagslistorna. Men när SSU talar om föryngring så är det framför allt en föryngring där de egna kamraterna ersätter äldre och med biologisk – inte politisk – ålder som motiv. Vi har sett detta historiskt och vi kommer sannolikt se det igen. Och vi kommer, om vi går SSU fullt ut till mötes denna gång, höra samma röster som ropar på föryngring från SSU idag om tjugo år bromsa och motarbeta motsvarande utveckling eftersom de då har positioner att försvara. Samma positioner som de idag utmanar kommer de försvara om tjugo år. Positioner som nåtts med just kravet på föryngring som främsta ledmotiv.

Och handen på hjärtat nu, är det rimligt att vi har ”förtroendevald” som yrkeskarriär? Politik kan mycket väl vara en karriär och ett livsval, men förtroendevald kan aldrig bli en karriär i sig. I sammanhanget kan jag kort berätta om en av mina första kontakter med partiet när jag gjorde mina sonderingar. Jag ställde frågan rakt ut om det fanns någon framtid i politiken för någon som jag med mer än tjugo års ”riktig” arbetslivserfarenhet men utan rötter i LO eller SSU. Vissa svarade tvärsäkert ja, andra tvekade mer och några satt tysta och stirrade ner i bordet. Idag vet jag vilka som var helt uppriktiga i just den stunden…..

Det andra som jag vill ta upp i kvällspostningen är en motion som vice talman Per Holm (MP) nu lagt. Han ifrågasätter om det ska vara tillåtet att vara riksdagsledamot och samtidigt arbeta med något annat. Och det gör jag med.

.

Jag väljer att citera Veronica Palm (S) fritt ur minnet när hon kommenterade Thomas Bodströms tjänstledighetsansökan. Jag tycker hon formulerade sig bra, vasst och tillräckligt precist:

”Det går inte att ta ansvar för lagstiftningsarbetet på deltid eller välja vilka lagar som man tar ansvar för, det är en heltidssyssla”.

Så, kontentan av kvällspostningen blir följande:

Skall förnyelse och vitalisering av politiken till måste vi få en högre omsättning på listorna framför allt på valbar plats, det måste gå att kunna komma in i politiken ”mitt i livet”.  Vi måste rekrytera med andra parametrar än SSU-bakgrund, LO-dito och biologisk ålder.

Att vara förtroendevald är just att ha ett tidsbegränsat förtroende, det kan aldrig vara ett yrkesval utom för möjligtvis ett handfull antal personer.

Att vara vald till riksdagsledamot med ansvar för lagstiftning är inte en deltidssyssla, den är på heltid, dygnet runt och året runt för den period man är vald.

Detta är ytterligare tre stenar som jag nu vänt på, och det kommer komma flera.

Annat: Eric Sundström i AiP.