I avsaknad av en från partiet idépolitisk debatt så kör jag vidare på min kant, en kant som jag delar med Claes och Roger. Under våren kom jag att prata en del med Ylva Johansson (S), Barbro Westerholm (FP) och Tomas Eneroth (S) om arbetslinjen, vår välfärdsfinansiering och till det relaterade frågor. Alla är vi eniga om att vi måste arbeta längre upp i åldrarna om vi ska kunna behålla välfärden på nuvarande nivå.

Under förrförra mandatperioden införde regeringen Persson ”friåret” som eftergift till (MP). Nu tycker jag att den valda konstruktionen kanske inte var optimal eftersom friåret som sådant släpptes fritt utan vidare eftertanke. I stort gick reformen ut på att en person, som jobbat minst två år, fick ta ledigt i mellan tre månader och ett år och en arbetslös gick in som vikarie. Den friårsledige fick 85% av a-kassan. Syftet med reformen var att ge personer som varit yrkesverksamma en längre tid en paus samtidigt som långtidsarbetslösa och personer med svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden skulle få in en fot i arbetslivet

Miljöpartiet ville i valrörelsen sänka arbetstiden för att ”ge människor mer tid och ökad livskvalitet”. Partiet ville också återinföra friåret. Det framkom i deras valmanifest inför valet 2010.

Jag är i grunden rätt skeptisk till hur (MP) kom att utforma detta men det finns en poäng med ett friår om arbetsmarknadens parter och den politiska nivån kan samverka på ett vettigt sätt. Samverka med målsättningen att skapa förutsättningar för att vi ska kunna jobba längre och säkra finansieringen av välfärden.

Mot bakgrund av att Byggbranschen, efter lant- och skogsbruket, är den mest skadedrabbade branschen i Sverige finns det skäl att tänka till. I byggsektorn ökade antalet allvarliga olyckor med mer än 30 procent förra året. Antalet anmälda arbetsskador har dessutom ökat mellan 1997 och 2008, framför allt belastningsskador och fallolyckor. Sjukskrivningstiderna är långa.

Var tredje skada inom byggbranschen är en belastningsskada. Dessa skador är särskilt vanliga bland betongarbetare, plåtslagare, murare och målare. En femtedel av skadorna inom byggbranschen beror på fallolyckor, främst fall från höjd. Pressade/korta arbetstider och/eller bristande planering/arbetsberedning ger upphov både till stress och till ökade risker för olyckor och ohälsa.

• Sju av tio byggnadsarbetare som är över 50 år har fått bestående skador eller åkommor av sitt arbete. Endast 16 procent av alla 50-åriga byggnadsarbetare har ingen åkomma.

• Sex av tio byggnadsarbetare upplever dagligen arbetet som ergonomiskt påfrestande.

Det säger sig självt att en byggnadsarbetare har rätt dåliga odds att arbeta tills 65 års ålder. Och åren i pension riskerar att bli en enda lång plåga av de skador som ett yrkesliv resulterat i. Det finns därför goda skäl att för vissa grupper och vissa individer kunna erbjuda ett ettårigt ”arbetsuppehåll” med ersättningsnivåre i linje med A-kassan för omskolning eller kompletteringsutbildning. Utbildningar som ytterst syftar till karriärväxling till mindre fysiskt belastande yrken och att vi gör detta proaktivt, inte reaktivt. Att såväl arbetsgivare som arbetstagare reagerar tidigt på när dessa förslitningssymptom uppträder för att minimera det mänskliga lidandet och maximera produktionsutfallet.

En byggnadsarbetare skulle kunna bli skyddsingenjör, en snabbköpskassörska skulle kunna bli ekonomiassistent, ja det finns sannolikt en oändlig rad av varianter.

Vad jag vill ha sagt är att vår finansiering av välfärden bygger på att alla som kan arbetar högre upp i åldrarna. Vi kommer inte ha råd att slita ner delar av arbetskraften i onödan och vi måste därför agera proaktivt. Proaktivt i så måtto att vi ser individen på ett bättre sätt. Och för att skapa ett rättvist samhälle, där alla har rätten till en välfungerande välfärd så är inte alltid rättvisa åtgärder den rakaste och mest effektiva vägen. Jag vill mena att ”friår” är en genial idé så länge det används som en rättvisande, individuellt anpassad, åtgärd med det yttersta syftet att trygga ett långt yrkesliv.

Så, i brist på en egen socialdemokratisk idépolitisk debatt i förnyelsens tecken så lanserar jag min egen nu. Socialdemokrati enligt Westerholm. 

Tidigare inlägg om RUT och ROT kan du läsa här.