Sådärja. Nu är den Rödgröna budgetmotionen lagd som motvikt till regeringens budgetproposition. Egentligen så innehåller den ingenting vi inte kände till i valrörelsen men det är en viktig markering om att vi ville se ett annat Sverige. Och det vill vi fortfarande men fick inte väljarnas förtroende för vårt alternativ.
Nu är den fasen för det Rödgröna regeringsalternativet 2010 över och jag bedömer att, nej, jag vill se att, det Rödgröna samarbetet i dess nuvarande form nu går ner på absolut sparlåga. Frågan är om vi inte ska formellt avsluta det under trivsamma förhållanden och mer konstatera att vi kommer att samarbeta i lösare former fram till vårvintern 2014 då vi tar beslut om hur framtiden ska te sig.
Jag bedömer att det Rödgröna samarbetet i nuvarande form skulle behöva finna nya former so wie so eftersom Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer att avgå under 2011. De nya språkrören vill sannolikt sätta sin prägel och göra sina egna analyser på vad ett framtida samarbete kan innebära.
Varför? Ja, till att börja med så fick vårt alternativ med råge underkänt av väljarna och vi har en krympande – om vi bara ser till organisationerna och medlemsantalen i LO och S - arbetarrörelse. Det finns därmed ingen anledning att surra oss till rors på en farkost där minst två av styrmännen – vi själva och (V) – har vaga eller få begrepp om hur sjökortet, eller samhället med dess väljarkår, ter sig. Vi har en klar bild av vilken värdegrund som kommer styra oss men vi har få, eller inga, konkreta idéer om riktningen eller var grynnorna ligger för att tala klartext. Det formella ansvaret för att ta fram ett sjökort som skall leda oss rätt har Kriskommissionen, en Kriskommission som till dags dato haft en oroväckande tendens att använda sig av tystnaden som metod. Väljarna gav oss underkänt och jag ser ingenstans utom i den Öppna kriskommissionen att det finns någon som helst ansats att fråga dessa väljare varför det gick som det gick.
Med dagens budgetmotion är en fas över. Sörj inte, utan låt oss ha ett riktigt rejält Rödgrönt party som avslutning, ni vet ett sånt där party som folk kommer prata om i åratal i positiva termer, för att sätta ett tydligt slutdatum på samarbetet i dess nuvarande form. För nu stundar det arbete som skall – måste – leda till en nymornad socialdemokrati, ett arbete som hastar. Om inte ni tycker att ett party är en bra idé så bryt då ihop för er själva och gå vidare. Jag själv tycker faktiskt att ett riktigt rejält party är en bättre idé….. om inte annat bra mycket roligare.
Det sistnämnda kan behövas, för jag är personligen ganska övertygad om att åtminstone vår egen resa kommer bli allt annat än lätt om vi menar allvar med att göra läxan från grunden denna gång. Då kan det vara bra att kunna se tillbaka på ett party som gick till historien som det roligaste och galnaste någonsin.....
