Vad kommer jag att minnas av regeringsdeklarationen anno 2010? En ganska lång inledning av statsfinansiella floskler, mycket fokus på stabila statsfinanser, vilket var så allmänt - och självklart hållet att jag inte kan ställa mig bakom denna del. Men svart humor blev det när statsministern sade att han kommer inte acceptera att arbetslösheten stiger i lågkonjunktur en gång till för att sedan bita sig fast på en hög nivå.

Hmmm. När Alliansen kom till makten 2006 var sex procent en djupt avskydd "massarbetslöshet", nu säger bland annat KI att den inte kommer under denna nivå innan nästa lågkonjunktur. Snarare är KI bedömning att den lägsta arbetslöshet vi kommer se med Alliansens politiska facit mellan två lågkonjunkturer ligger närmare sju procent.

Men sedan kom faktiskt en del som bär en tydlig influens av (S). Statsministern lovar nu att en innovationsstrategi tas fram. Och det bejakar jag, det synes att regeringen tagit intryck av såväl (S) som Svenskt Näringslivs samt IVA kritik. Det blev uppenbart första gången under ett seminarium på Vinnova att regeringen hade en lång väg kvar att vandra och det var vid tillfället inte utan att de borgerliga representanterna kom att skämmas en del.

RUT och ROT skall bli kvar var ett tydligt besked. Jag har vissa synpunkter på detta, inte RUT som företeelse utan mer av principiella skäl. Dels är ROT i grunden en konjunkturregulator som gynnar bara den manliga delen av arbetskraften, dels adresserar den endast de som nu äger sin bostad. Ett bättre förslag skulle vara att öppna för ett generellt avdrag på tjänster och låta det ligga kvar oavsett konjunkturläge.

Uthyrning av privatbostad som lösning på undomarnas bostadssituation känns nästan skrattretande och i total avsaknad av analysförmåga eller en den minst insikt om ungdomars situation idag. Men vad jag tyckte var friskt var pikarna mot (SD). Att samhället i allmänhet, och rättsväsendet i synnerhet, skall behandla alla lika. Problemet för statsministern blir när det senare kommer till realpolitik i allmänhet och när budgeten skall lotsas igenom riksdagen i synnerheten.

När statsministern sedan kommer till det sociala området och går in på patientsäkerheten tycks han lägligt glömma att Alliansen sett till att det går ej att pricka läkare från 2011. Mycxet av det han lovar på det sociala området är i praktiken ett erkännande att det mesta gått snett under Alliansens tid vid makten.

Försvarspolitiken skall jag återkomma till, det förtjänar en egen postning eftersom det var ett sammelsurium i motsägelser och fluffiga drömmar.

När vi sedan kommer till ministerlistan så är jag faktiskt förvånad. Carl Bildt väljer att vara kvar vid sin post. Naturligtvis glädjande på många sätt, han är nog min favoritminister i Alliansregeringen. Men det är ett vågspel eftersom åklagarens granskning av Lundin Oil kommer att bli offentlig runt jul eller nyår. En annan överraskning var Sten Tolgfors. Hans mer eller mindre experimentbaserade hantering av Försvarsmakten har inte varit något att vara stolt över.

Och bytet på Socialförsäkrningsområdet? Min bedömning är att Annika Holmkvists historia kommer att följas av fler. Ulf Kristofferssons "hårda tag" mot Stockholmarna kanske nu får nationell räckvidd.

DN, SvD, Expressen, Expressen, Aftonbladet, SR, Aftonbladet, Alliansfritt, Alliansfritt2, Alliansfritt3,