Socialdemokraterna ska genomgå en genomgripande organisatorisk förändring, en av de största i partiets historia, och i dag tar partistyrelsen beslutet. Behovet av förändring kommer av att partiet saknar pengar efter valförlusterna, men också, enligt vad Ekot erfar, av att de gamla strukturerna i allra högsta grad pekas ut som bidragande till att Socialdemokraterna förlorade så stort i valet rapporterar SR.

Detta var en del av min valanalys som du kan läsa här, jag tar inte på mig äran men det första jag såg när jag gick med i partiet var en organisation som var anpassad för ett medlemskap på mellan 1,5 och 2 miljoner medlemmar. Då fanns en logik – givet att kommunikationsvägarna var begränsade till postgången.



Idag finns som bekant andra vägar där postgången kanske är den minst relevanta. Jag vet att fler kännt sig frustrerade och jag bedömer att partistyrelsen fått dessa signaler från fler håll.

Något annat som slog mig var hela strukturen kring ombudsmän. I Stockholms Partidistrikt med ombudsmän för olika uppgifter och jag ställde frågan om vi, som ett parti i opposition, inte skulle gå in i en valorganisation istället i mellantiden – en organisation optimerad för att vinna val. Jag möttes av en del oförstående blickar är väl det minsta jag kan säga.

En tredje iakttagelse var nomineringsprocesserna, optimerade för en stor organisation men även för en konservering av strukturer. Strukturer som tillät egennytta gå före förmågan att vinna val. Obegripliga, oöversiktliga och oerhört omständiga. Jag borde inte ha hört personer säga ”min riksdagsplats” när vi gick igenom vilka vi skulle nominera till valet 2010. Men jag gjorde det. SSU vill nu föryngra listorna och väl så. Det är ett ungdomsförbunds uppgift att driva denna fråga men tids nog kommer de som kommer in på sådana meriter vilja försvara sin plats och trycka tillbaka nya.

Jag tror en av moderaternas, ja – vissa delar av folkpartiets – framgångar har varit att de från tid till annan tagit in personer med annan bakgrund än den rent fackliga eller politiska bakgrunden. Personer med ett långt yrkesliv från ”utsidan”. Personer som både har en specialkompetens inom sitt område men faktiskt har en helt annan kontaktyta med andra delar av samhället än en fullblodspolitiker någonsin kan få.
När SSU pratar om föryngring får vi inte stirra oss blinda på biologisk ålder. Jag vill mena att den politiska åldern kanske är viktigare och att vi börjar bygga en kultur där ett politiskt uppdrag inte är ett yrke. Att vi går tillbaka till grundtanken med vår konstitution – lekmannastyret.
Det finns mycket jag skulle kunna säga om detta som den organisationskonsult jag är, jag har sagt en del nu, jag har sagt desto mer internt. Men hitintills har jag mötts av attityder som att just dessa ämnen varit tabu. Att stadgar och organisation är som Moses stentavlor – huggna i sten.

Med två valförluster och ett skriande behov av en idépolitisk debatt är det lika bra att göra flera flugor i en smäll. Låt oss verkligen – en gång för alla – gemensamt verkligen vända på varje sten. Även Moses stentavlor.

Relaterat: DN, Aftonbladet,