I DI kan jag läsa ett kortare referat av Mona Sahlins (S) tal till LO:s representantskap. Hon tog på bladet från munnen om valförlusten och Socialdemokraternas kris. S måste vinna tillbaka väljare som har jobb, slog hon fast.

Gårdagens artikel känns därför som en tanke och det som glädjer mig mest är den inskärpning om takhöjden i debatten som hon gör. (S) fick och (M) fick strax över 30 procent vardera av rösterna i riksdagsvalet. Men bland den arbetande befolkningen fick S bara 22 procents stöd medan M fick 32 procent, konstaterade hon. Och här kommer något riktigt bra:

De arbetande som saknar fast anställning är en annan nyckelfråga, menade Sahlin, och pekade på svårigheterna för den gruppen att till exempel skaffa mobilabonnemang, ta banklån eller teckna lägenhetskontrakt.

”Här tror jag vi kan möta några av alla de som har lämnat oss och vänt oss ryggen”, sa Sahlin.

Mona Sahlin adresserar alla de som  av egen eller annans vilja blir egenföretagare. Och vi är dessvärre rätt många som upplever denna situation. Vi är, om nu klassbegreppet skall användas, medelklass. Och vi är dessutom de som kanske både vunnit mest på Alliansens politik men samtidigt, när olyckan är framme-  förlorat mest.

De av oss företagare som inte tecknat privata sjukförsäkringar har fått vänta länge på adekvat vård, har vi dessutom inte tecknat någon inkomstbortfallsförsäkring så blir situationen än besvärligare. Och vi blir inte mer produktiva eller friskare för att vi tvingas tacka nej till jobb eller ännu värre – se våra kunder välja andra leverantörer. Som konsult  – och mikroföretagare som benämningen är i mitt fall – så ligger införsäljningtiden för ett nytt konto på mellan 6 och 12 månader. En ofrivillig frånvaro på ett par veckor kan leda till förlorade intäkter i upp till ett år.

Unionen är ett fackförbund som nu äntligen har börjat förstå att detta sätt att pressa ut fler i att bli egna företagare är bara ett sätt att kringgå arbetsmarknadslagstiftningen. Det finns doclk fortfarande behov av en djupare förståelse i vår del av arbetarrörelsen där jag senast idag kom i kontakt med en elektriker som av sin före detta arbetsgivare blivit uppsagd men följande vecka blev återkontrakterad som egen företagare.

På samma sätt som vi nu förnyar oss måste även vårt andra ben, LO, dra upp huvudet ur sanden och se vad som händer dess forna medlemmar som tvingas bli F-skattebetalare. Vi måste även inse att något måste ha hänt i samhället när hela yrkeskategorier med därtill kopplade fackförbund försvunnit.

Nu är tiden inne för en samhällsanalys. Och Mona Sahlin öppnade idag dörren för den även fast vi andra jobbat med den ett tag. Befriande. Väldigt befriande. Men frågan som dröjer sig kvar hos mig är dock om vårt andra ben - LO - tog till sig budskapet.¨

Den som lever får se. Men vi har inte hur mycket tid som helst på oss.