Efter tredje förlustvalet i rad ökar oron i (KD). Nu väcks förslag om ett namnbyte till ”Familjepartiet kristdemokraterna” för att locka fler väljare. Det finns också ett missnöje med partiledarens insats i regeringsförhandlingarna rapporterar SvD.

I valanalysernas spår så känns det faktiskt rätt skönt att det är något annat parti än mitt eget som för dagen gör rubrikerna. Men mest som en paus eftersom vi definitivt har en resa framför oss som jag tror få avundas och många värjer sig för.

Missnöjet med partiledaren förstår jag, men här tror jag att KD mycket väl kan skjuta sig i foten om de byter. Eller är det så? Jag sticker inte under stol med att personen Göran Hägglund ger kanske det mest sympatiska intrycket av alla borgerliga partiledare. En rolig, slagfärdig person som gör mycket bra ifrån sig i olika medier. Att byta är ett vågspel och skall sanningen fram så har jag lite svårt för hans mer pastorala föregångare Alf Svensson. Men i sammanhanget så var (KD) dubbelt så stora under hans tid, en tid där de kristna inslagen i (KD) hade stort genomslag.

Kanske är det så att (KD) för att överleva skulle behöva damma av någon gammal pingstpastor. Att den mer humanistiskt lagde Hägglund passar bättre in i (M) och att religionen gör intåg i riksdagens kammare igen.

Nu tror jag knappast att Ulf Ekman i Livets Ord kan komma i fråga då en eventuell förnyelse på partiledarposten måste hämtas från Riksdagsgruppen, men det kan vara så att de inte har några andra val om de skall lyckas med sin ”make over”.

Det finns dock, om så nu skulle bli fallet, några kandidater som sticker ut lite mer än andra och som skulle kunna appelera till den väljarkår som locktonerna från Alf Svensson en gång fick till valurnorna.. Den ena är Annelie Enochsson som på fullt allvar hävdade att aktivisterna på Ship to Gaza skyddade sig med småbarn som levande sköldar. Hon tvingades senare radera alla dessa hemmasnickrade påståenden. Den andra jag tänker på är  Mikael Oscarsson. Mikael kan som medlem i Livets ord inte göra annat än succé inom politiken.

För att citera en numera avslutad blogg:

"Han har bland annat varit en ledstjärna i kampen mot lagstadgad homosexsnusk".

Tuve Skånberg är ett tredje alternativ. Pastor Tuve Skånberg motsätter sig homosexuella partnerskap, eftersom sanktionering av homosexuella relationer är 

”tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”

Tuve är även öppet uttalat kreationist.

Så kandidater saknas sannerligen inte om KD nu ger efter för att likt vi i (S), söka sina rötter och förnya sig. Eller förnya sig? Om någon av dessa nu skulle ta större plats för att dra sitt strå till stacken till ett förnyat (KD) känns det mer som om de går mot den eviga vilan.