Men Claes Sandgren, som med sin bakgrund vid institutet mot mutor, har uttalat sig har anser jag en klok iakttagelse. Det är inte Sofia Arkelsten eller Fredrik Reinfeldt som är att bedöma det lämpliga med denna typ av särintressen som betalar riksdagsledamöters resor eller inte. De har att förhålla sig till allmänhetens reaktioner – ingenting annat.
Jag anser dock att Sofia Arkelsten inte ska lastas för hårt. Varför då detta? Det ska inte ligga henne till last att hennes partiledare och hennes företrädare på partisekreteraren är allt annat än tydliga. Statsministerns tydligaste kommentar är att detta är en ”gränsdragningsproblematik som måste diskuteras”.
Med detta uttalande, och moderaternas vurmande för lag och ordning, skulle kunna förleda gemene man att moderaterna som parti är förespråkare för total transparens när det kommer till särintressens inflytande på politiker. Det är man inte. Eller rättare sagt, det kommer en hel del dubbla signaler från den moderata partiledningen.
För å ena sidan skall den enskilde ledamoten redovisa allt (något tillspetsat) ner till enskild kopp bjudkaffe inför medlemmar och väljare (vilket i grunden är en sund inställning) – å andra sidan så förbehåller sig samma parti sig själv rätten att undanta sekretessbelsagda miljondonationer till partiets valrörelser och opinionsbildning från det allmännas granskning.
Det är med andra ord fullt naturligt att riksdagsledamöter som Sofia Arkelsten har svårt att hålla isär begreppen. Den Moderata partiledningen har en allt annat än rät linje i synen på hur, vad och varför särintressens erbjudanden skall ena dagen hemlighållas, andra dagen redovisas för alla och envar.
Den som ansvarar för detta dubbla – och förvirrande – budskap är inte helt oväntat Sofias chef. Ordförande Reinfeldt. Det borde ligga i allas intresse – främst hans egna partikamraters – att Ordförande Reinfeldt blir klarare och mer rätlinjig i sitt ledarskap och sin kommunikation. För Sofia har i detta fall bara handlat efter bästa förmåga och valt en av två riktlinjer. Det är inte hennes fel att hon behövde välja, det borde nämligen bara finnas ett sätt att förhålla sig till särintressens locktoner.
Det moderata Janusansiktet valde att spela dess näst viktigaste spelare - partisekreterare Arkelsten - ett grymt spratt. Det skall egentligen inte ligga Sofia till last att budskapen är så dubbelbottnade från hennes eget parti. Just det pinsamma faktum att moderaterna har ett Janusansikte i förhållande till korruption (upplevd, verklig eller overklig ) - som hon nu måste förhålla sig till och förklara för väljarna - kommer sannolikt som en allt annat än behaglig nyanställningsbonus till den nyutnämnde partisekreteraren..
Peter Högberg har skrivit bra sent igår kväll och annat kan du hitta hos Peter Andersson, - Alliansfritt, Martin Moberg, Nemokrati, Robert Noord, Essbeck, Annika Högberg,
