Den växande anti­ziganismen måste bekämpas över hela Europa. Trots det oklara rättsläget har – med stöd av migrationsminister Tobias Billström – ett femtiotal romska EU-medborgare i år utvisats från Sverige. Romernas skyddsskäl måste tas på allvar. Deras medborgerliga rättigheter inom EU måste ges samma tyngd som andra EU-medborgares, skriver Thomas Hammarberg och Anders Wejryd på DN Debatt.

Ser vi ut på Europa så har manifestationerna mot den franska regeringens agerande mobiliserat 100 000-tals människor. Tidningar som Le Figaro och Der Spiegel har helsidor om den franska regeringens agerande och beslut om utvisning av en hel folkgrupp.

Ser vi hur samma beslut av regeringen Reinfeldt satt sina spår i det svenska medielandskapet inskränker det sig till enstaka artiklar. Det blir symptomatiskt med denna debattartikel i DN som endast nämner detta svenska regeringsbeslut på fem rader och tar skydd bakom ett mer principiellt och distanserat resonemang. Detta resonemang behövs förvisso men genom att Thomas Hammarberg och Anders Wejryd bara nämner det i förbifarten leder till ytterligare tystnad om den människosyn som genomsyrar i alla fall vår nuvarande regering. En regering och ett beslut som närmast företräds av Tobias Billström (M) men med Birgitta Ohlssons (FP) tysta godkännande som ansvarig för Europa-frågorna.

Allt detta leder mig till ett par frågor.

Artiklar om en, i en europeisk kontext, sedan flera hundra år stigmatiserad och mytomspunnen liten etnisk grupp säljer inga lösnummer varför det inte ligger i tidningar som DN, Aftonbladet, Expressen eller SvD att skriva i onödan om detta. Medieflödet sänder därmed ut signalen att svenska övergrepp, juridiska genom statens försorg eller faktiska genom enskilda våldsdåd, mot denna grupp är en bisak eller pseudohändelse.

Och hur reagerar då den stora massan på detta grepp? Naturligtvis influreras den av det nyhetsflöde som de blir matade med och odlar därmed myten om oss själva som ofelbara. Som världens samvete men att just denna mytomspunna grupp, zigenare, inte riktigt gills. EU:s skydd gäller inte dom.

Men är vi ofelbara? När polisen måste gräva djupt i olika lagar för att legitimera regeringens beslut och i detta använder sig av termer som "aggresivt tiggeri" från 1950-talet så blir hela historien ännu obehagligare. Och låt oss stanna upp lite vid just den termen.

Aggresivt tiggeri. Vad är det? Och hur skulle svensk polis agera om en finsk biståndsinsamlare från till exempel Frälsningsarmén åkte till Sverige för att gå runt på Östermalmstorg och skaka bössan under näsan på Östermalmsborna med en uppmaning om att skänka till de fattiga? Skulle Östermalmsbon uppleva detta som aggresivt och ringa polis? Skulle nämnde Frälsningssoldat sättas på första bästa båt till Helsingfors?

Vad jag dock måste ge Anders Wejrud och Thomas Hammarberg rätt i är att vi ser en utveckling där antizigenismen sprider sig i Europa. Men jag vågar påstå att den är mer utbredd i Sverige än någon annan stans eftersom såväl media, kyrka som politiskt etablissemang hanterat regeringen Reinfeldts agerande med sådan tystnad och flathet. En flathet som skulle få Torgny Segertstedt att rotera i sin grav om han såg hur alla de som annars uppkäftigt säger sig vara socialliberala humanister agerar. Ett agerande som präglas av passivitet och tystnad från Rosenbad, prediksstolar och tidningskvarteren i Marieberg ner till enskilda valstugor mitt i denna valrörelse. Och handen på hjärtat nu:

Hur mycket humanist och Europé är egentligen just du? Hur bra tycker du att vår regering, vår kyrka och vår media nu står upp för de mänskliga rättigheterna? De mänskliga rättigheter vi säger oss vara värdens samvete för. Eller ligger det något mer i uttrycket "Sverige skall bli ett land som andra" när Erik Ullenhag, (FP) partisekreterare, uttalar sig om varthän vi ska som samhälle?

Fy fan säger jag i alla fall om den ryggrad som politiker, kyrkans kvinnor och män samt media har visat. Fy fan. Om nu inte Kent Persson (M), Fredrik Antonsson (M), Per Ankersjö (C), Amanda Brihed (FP) eller Peter Soilander (KD) - som jag alla uppfattar som humanister i alla fall "by word" och representerar det block som idag har makten - kan eller vågar markera på annat sätt inom sina nätverk så ger jag inte mycket för den sidan av det politiska landskapet eller den humanism de säger sig stå för. Jag kommer tyvärr tolka en eventuell tystnad som om de gömmer sig bakom Tobias Billströms och regeringens agerande.

Att säga "vi vet inte", "det är inte mitt bord", det är någon annans ansvar" eller liknande är att upprepa en historia som Europa sett förut. Och den historien vill vi aldrig, aldrig, aldrig återvända till. Eller vill vi? Handen på hjärtat nu, hur mycket ryggrad har just du?