En riksdag utan klar majoritet är inte perfekt. Att ett främlingsfientligt parti kom in är olyckligt. Men svenska folkets beslut är bara att respektera skriver DN Ledare idag och det är väl så. Demokratin säger sitt med jämna mellanrum, lika fantastiskt som det kan vara skrämmande. I Aftonbladet kan vi som effekt av detta ta del av Erik Ullenhags tankar kring det jämna valresultatet i Arvika och Göteborg. Han anser att det skall göras om.

Först av allt så vill jag säga att jag förstår Eriks reaktion fuller väl, det är inte uteslutet - till och med troligt - att jag skulle reagera likadant. Så nära men ändock så långt borta. Men jag är inte riktigt säker på att ett omval kommer leda till de effekter som Erik önskar, att säkra en majoritet för Alliansen i riksdagen.

Skälen till min osäkerhet är flera. Efter att ha träffat en del väljare i veckan - främst ungdomsväljare - möts jag påfallande ofta av reaktioner att en röst på (SD) inte var bortkastad. Citat som

"Det är bra att det rörs om i grytan"

har jag fått höra oroväckande ofta.

Med en valmanskår som aldrig tidigare visat så stora förflyttningar och osäkerhet samt (SD) stora publicitet parat med det allt annat än klara valresultatet så förstärks bilden av att en röst på (SD) verkligen rört om i grytan. Och ser vi till (SD) utveckling över tid har de vid varje val i praktiken fördubblat sitt stöd.

Ett omval behöver inte betyda att väljare som tidigare röstat på något av blocken, (SD) har nu för vissa grupper blivit legitimt att rösta på. Det kan innebära att det rörs till ännu mer i den gryta som ser ut att vara allt annat än stillsam just nu. Jag skulle nog fundera ett varv till innan jag sjösätter ett omval. Resultatet kan bli något helt annat än vad Erik Ullenhag och vi andra hoppas på. För demokratin säger ju sitt när tillfälle ges.

Lika vackert som det är skrämmande.