Katrine Kielos skriver idag en ypperlig ledare i Aftonbladet. En ledare som Fredrik Reinfeldt med fler ministrar och borgerliga humanister borde ta till sig. Hon efterlyser, precis som jag, ett agerande i fallet med hur romer nu behandlas runt om i Europa.

Romerna är ett stort folk utan eget territorium som lever utspridda i världen. Flest romer finns i Europa, cirka 10 miljoner. Romerna beräknar själva att det finns cirka 50 000 personer med romskt ursprung i Sverige. Ungefär hälften tillhör den grupp som kallas resandefolket. Beräkningar, för det finns inga exakta angivelser, ger vid handen att runt 800 000 romer gick under i Förintelseläger som Auscwitz, Sobibor och Treblinka eller runt 13 % i förhållande till de judar som fick plikta med sina liv för ett riksdagsval som släppte in nazisterna i det tyska parlamentariska systemet.

Väst betalade av delar av sin skuld till den judiska överlevande diasporan genom att skapa staten Israel. Romerna fick dock se sig utan detta generösa "vederlag". Först 1989 erkände världssamfundet att romerna var offer för nazisternas raspolitik under andra världskriget.

Idag är det bara Tokmoderaten som hörsammade min utmaning från igår, i och för sig på sitt oefterhärmerliga sätt och jag ger honom i alla fall mitt erkännande. Under den yta som annars är täckt med fekalier så finns det en sann humanist. Och det kanske är så att resterande borgerliga bloggosfär inte ser detta som angelägen fråga vilket säger en hel del om hur det är ställt med humanismen i dessa led. En humanism som uppenbarligen kämpar för sin överlevnad med Löjtnant Antonsson som sista bastion.

Kanske mest anmärkningsvärt är dock Birgitta Ohlssons (FP) agerande på regeringsnivå. Eller brist på agerande. Hon är känd som en stor vän av Israel och drar sig sällan för att spela ut förintelsekortet i debatten. Jag kan ha synpunkter på detta och hennes alltför okritiska hållning när det kommer till övergrepp på den palestinska befolkningsgruppen men det tar jag i en annan kontext. Men hennes brist på ryggrad i fallet med romerna stör mig. Den stör mig för att hon påstår uppkäftigt, påfallande ofta - för ofta för att det skall vara klädsamt, sig vara en humanistiskt lagd sociallliberal.

Att (KD), (C) och (M) inte tar i frågan med tång ens en gång, Antonsson undantagen, är jag idag mindre förvånad över. Katrine Kielos och jag kan nog glömma att statsminister Reinfeldt kommer låta sin regering att agera, sannolikt finns inte ens den egna viljan till det. Samtliga av dessa tre nu nämnda partier har en mer elitistisk syn på samhället och minst två av dessa har haft oroväckande många "bruna löss" i sina led för att det skall kännas angenämnt. (C) med Sjöbocentern när det begav sig, (M) ny senast med hanterandet av ensamkommande flyktingbarn.

Men med (FP) så förhåller det sig lite annorlunda i alla fall rent retoriskt. Och därför blir frågorna desto mer angelägna. Var 800 000 mördade för få för att komma upp på radarn? Hur många skall mördas och förföljas för att få uppleva EU-ministerns och hennes partis uppmärksamhet? Är 800 000 döda och sekel av förföljelse för litet för att göra sig hört i det Folkpartistiska samvetet i allmänhet och EU-ministerns i synnerhet?

Uppenbarligen. Tystnaden från borgerliga bloggare och regering är svar nog.

Relaterat: SR,