DN Ledare fortsätter, om än i ett mer dämpat tonläge nu, försöka vältra över regeringsansvaret på oppositionen i allmänhet och (MP) i synnerhet. DN menar att:

"Om det inte blir någon blocköverskridande regering är ansvaret inte bara Miljöpartiets utan också de borgerligas. Men hur MP väljer att agera i opposition är inte mindre viktigt".

Ledaren är försiktigt skriven för en gångs skull och sakta kanske det börjat gå upp ett ljus av insikt om läget i såväl parlament som röstetal på DN:s ledarredaktion. Samma tidning rapporterar att Sverigedemokraterna åstadkommit ett instabilt parlament genom att få ordinarie platser i utskotten där ställningen mellan blocken är 8–8. På den sjuttonde vågmästarplatsen kommer det att sitta en representant för Sverigedemokraterna.

Jag kan börja fundera såhär när jag sitter i solen på balkongen en lördagmorgon om saker och tings skeenden. Och hur vi alla ser på världen. SvD ledare idag pratar om en regering med ett starkt mandat för fortsatta förändringar av samhället i en hög takt. Kanske det, kanske det är så eftersom samma tidning rapporterar vid en jämförelse av de nu åtta riksdagspartiernas program kan konstatera att (SD) ligger närmare Alliansen än de Rödgröna. Det säger en hel del om hur (SD) har påbörjat sin resa in i att förändra och luckra upp synen på människans värde i den borgerliga majoriteten. Och det tog inte ens en vecka.

(KD) försök att marginalisera (SD) genom att gå ner till 15-utskott i riksdagen ser inte ut att gå heller. Den metoden användes på 1970-talet för att stänga ute dåvarande (VPK). Överhuvud taget så andas detta försök till marginalisering av ytterlighetspartier en lite märklig syn på demokratisk parlamentarism men resonemanget tål ändå att fångas upp i denna lördagsbetraktelse av världen.

Ponera att vi är överens att vi skall gemensamt försöka börja göra som så att vi marginaliserar partier som ligger i ytterkanten på den politiska höger-vänsterskalan. Att (SD) faller bort är då givet men för att vara resonemanget troget så krävs det nu en viss rätlinjighet. (C) pratar med viss förskräckelse om Lars Ohly som kommunist, och därmed med en totalitär syn på samhället, varför även (V) skulle falla bort.

Nåväl - om så nu är fallet så skulle jag nog innan dess vilja plocka bort (KD) som i allt väsentligt står för en homofobisk och kreationistisk syn på världsalltet. (KD) var dessutom det enda parti som gick till val på att göra inskränkningar i yttrandefriheten vilket säger en del om närheten till (SD) svans på samhället. I och för sig är förslaget riktat mot just nazistiska organisationer men ett sådant förslag - väl genomfört - ger utrymme för andra tolkningar. Det krävs bara en kort resa ut i andra länder eller bakåt i tiden för att se varthän en sådan syn på yttrandefrihet bär hän.

Det säger sig självt att detta inte kommer att hända. Min tro är fortfarande att vi under mandatperioden kommer se ett hårt klimat i riksdagen med dessa förhållanden och dess inboende konflikter. Men dagens bottennapp - eller kanske uppriktighet ändå - stod nog SvD för. De tog bladet från munnen och konstaterade att regeringen har ett starkt förändringsmandat. Ja. Det har man - beroende på vilka partiprogram man lägger ihop.

Burr.


Andra som kanske kommer med sina betraktelser om alltet och intet är Mary Jensen, Kent Persson, Peter Andersson (från sin semester på Mallorca) och Peter Högberg.