Alliansregeringen skakas just nu av inre stridigheter rapporterar Expressens sensationsjournalist och hovkonspiratör Niklas Svensson. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i hemlighet haft flera möten med alliansens tre partiledare - men oenigheten består, uppger regeringskällor för Expressen. Splittringen är så allvarlig att Alliansen på sikt riskerar att spricka. Det handlar bland annat om ministerposter, den frostiga relationen till Miljöpartiet och om synen på Sverigedemokraterna.

Min kommentar: Intet nytt under solen.

Det är inte någon hemlighet att enskilda riksdagsledamöter inom Alliansens lilleputtpartier under den senaste perioden känt sig kvävda av Alliansens dominant. Och om stämningen är sådan i riksdagen så får sannolikt partiledarna för sagda lilleputtar sina fiskar varma i gruppmötena. Inte bara sannolikt, utan till och med gränsande till faktiskt.

Alliansen har ett stort handikapp, när ett parti nästan är dubbelt så stort som de andra tre tillsammans så är det inte en relation på lika villkor. Samtidigt förstår jag moderaternas position, de har annars att motivera för sin riksdagsgrupp och sina medlemmar varför just de skulle bjuda till.

Jag funderar nu om valallianser är så bra långsiktigt för det svenska politiska landskapet. Det vi ser är hur jätten gluff-gluff i form av Moderaterna dominerar förhandlingarna. Jag skulle, om jag var i Fredrik Reinfeldts kläder, nog överväga en ren minoritetsregering för att skapa arbetro. En ren minoritetsregering där olika partikonstellationer borgar för majoritetsbeslut i riksdagen. För att säkerställa just detta skulle ett grepp kunna vara att som ren minoritetsregering släppa in politiska tjänstemän från olika partier på departementsnivå. Att till exempel ha en (S)-märkt statssekreterare på skol- och försvarsdepartement, ett par tre med olika beteckningar på finansen, ytterligare en (S)-märkt på justitie, etc. etc.

Göran Persson prövade detta med gott resultat, vinsten med detta är att regeringen redan på propositionsnivå förbereda för en snabb och relativt smärtfri utskottsbehandling i riksdagen. En annan vinst är att vi kan få till stabila beslut inför den kommande konjunkturdippen under 2011.

Men jag tror kanske inte att så kommer bli fallet. Det skulle innebära att Fredrik Reinfeldt stupar på mållinjen när han vill bryta socialdemokratins inflytande på det politiska landskapet. För ett verktyg har varit att cementera blockpolitiken. Det ser ut att gå om intet så som läget ser ut just nu om vi får tro Niklas Svensson.

Intet nytt under solen med andra ord.

Annat: Peter Högberg