I skuggan av Sverigedemokraternas valframgångar har det nazistiska Svenskarnas parti, enligt siffror på valmyndighetens hemsida, tagit mandat i Grästorps kommun. Partiet som bildades 1994 under namnet Nationalsocialistisk Front tar därmed sitt första kommunala mandat.

Peter Andersson, jag själv och många andra har anslutit oss till "Vi tycker olika"-kampanjen men jag tycker att kampanjen - och många av dess anhängare - missar en central fråga. Orsakssambanden. Och Svenskarnas partis framgångar är naturlig eftersom (SD) öppnat dörren genom sitt valresultat för än extremare yttringar. Dessa orsakssamband beskriver Daniel Poors väl i sin valanalys och som jag berörde själv i en tidigare postning.

Vad jag vill ha sagt är att vi kan inte bara fördöma (SD) som enda metod i hur vi förhåller oss till dem. Vi måste se till orsakssambanden och vilken grogrund som detta parti får sin näring ur. 2009 presenterade SOM-institutet vid Göteborgs universitet en enkät som visade att 46 procent av de tillfrågade tyckte att det var ett bra förslag att "ta emot färre flyktingar". På lång sikt har dessbättre motståndet försvagats, 1992 var motsvarande siffra 65 procent. Samtidigt vet vi att det finns en ren motvilja mot invandrare och inte minst muslimer. Samma undersökning visar att det under hösten 2009 var 12 procent av de tillfrågade som inte skulle "tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Om nu 12 procent av Sveriges befolkning nu ser invandring och mångkultur som ett problem så innebär det att (SD) potential är 12 procent i framtida riksdagsval. Det skulle innebära att (SD), och därtill relaterade partier som Svenskarnas parti, blir tredje största politiska alternativ i svensk politik, den kan komma att övertrumfa miljörörelsen med god marginal vilket säger något om kraften och valhäntheten från vår sida. Jag behöver inte säga vilka kalla kårar som nu rinner ner längs min rygg när jag inser detta.

Vad jag vill ha sagt med detta är att vi kan inte bara stigmatisera (SD), vi måste analysera och motarbeta orsakssambanden. Vi, de sju partier som tar avstånd från (SD), måste se till vårat eget ansvar. Vi har brustit i folkbildning, vi har brustit att kunna genomföra och stå för en väl fungerande human flykting- och integrationspolitik, vi har fegat ur när vi ska adressera problemformuleringen. Vi har inte kunnat stå upp när det blåser utan försvunnit ut genom dörren och därmed lämnat ägandet av problemformuleringen till (SD) som har en annan agenda och i grunden önskar ett annat samhälle. Ett samhälle där god kultur sorteras ut från dålig kultur, där vissa åsikter och vissa böcker värderas högre än andra.

Det räcker inte att ta avstånd från (SD). Vi måste ta oss an de mekanismer och den grogrund av misstanke som detta parti och denna människosyn representerar. Att bara stigmatisera (SD) är att göra livet för enkelt och för ensidigt populistiskt, det kan tvärtom få dessa krafter att få ytterligare näring och då är vi tillbaka i 1930-talets Europa. Och hamnar vi där, då är det inte svårt att lista ut varthän den utvecklingen kan komma att föra oss. Daniel Poors anser att det inte är någon större risk att vi kommer se rent nazistiska partier som Svenskarnas parti, som återfinns i (SD) svans att växa och jag hoppas han har rätt. Men helt säker är jag inte tyvärr.

Vi tycker olika. Ja. Men varför och hur tycker vi olika? De frågorna, och de problemformuleringarna, vågar få söka svaret på. Det börjar bli hög tid för alla oss som tycker olika att ta tillbaka initiativet i svensk politik. Hög tid. Andra krafter kommer annars kapa även dessa frågor.

Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Expressen1, Expressen 2, Expressen 3, SvD, DN