De senaste fyra åren har klyftorna ökat i Sverige och Stockholm i en takt som saknar motstycke i modern svensk historia. Detta är inte en slump. Det beror inte på finanskrisen. Det beror på politiska beslut som fattats av de borgerliga majoriteterna i Sveriges regering, Stockholms läns landsting och Stockholms stad. Ett exempel är hur den borgerliga politiken slagit mot stadsdelen Rinkeby.
Hälften av de vuxna i Rinkeby saknar ett jobb att gå till. Hälften av barnen växer upp i fattigdom. Ingen annanstans i Stockholm är ohälsan så hög som i Rinkeby, och skolresultaten hör till Stockholms lägsta. Detta är också de stockholmare som drabbats hårdast av den borgerliga politiken skriver Carin Jämtin (S) i Arena.
Vårdval Stockholm, orketstrerat av ingen mindre än Filippa Reinfeldt (M), har inneburit att vårdcentralen i Rinkeby har tvingats halvera sin personalstyrka, trots att antalet patienter enbart minskat med 16 procent. Samtidigt har vårdcentraler i mer välmående områden, som Täby, kunnat anställa fler med ungefär samma mängd patienter.
Skolorna i Rinkeby har fått mindre resurser än tidigare, samtidigt som skolor i mer välmående områden fått ökade anslag. Det har lett till att personaltätheten i Rinkebys skolor minskat. En av följderna som vi ser är att allt färre nior i Rinkeby blir behöriga till gymnasiet.
I början av mandatperioden sålde det borgerliga styret i Stockholms stad det kommunägda Rinkeby centrum till fastighetsägaren Boultbee. Boultbee har sedan dess höjt hyrorna kraftigt för såväl affärsidkare som föreningar i Rinkeby centrum. Detta gör det svårt för många av Rinkebys företagare att fortsätta med sin verksamhet. Trots varningssignaler från oss för denna utveckling lät sig den borgerliga majoriteten nöja sig med ett löfte från Boultbee att allt skulle vara som förr. Nu vet vi alla bättre vad sådana löften är värda och varthän sådan blåögd (sic!) naivitet som den borgerliga naiviteten visar upp leder Rinkebyborna.
Diagrammet nedan talar sitt tydliga språk om effekterna när den borgerliga majoriteten prioriterar sina kärnväljarområden före de områden som har stora socioekonomiska utmaningar.
Hälften av de vuxna i Rinkeby saknar ett jobb att gå till. Hälften av barnen växer upp i fattigdom. Ingen annanstans i Stockholm är ohälsan så hög som i Rinkeby, och skolresultaten hör till Stockholms lägsta. Detta är också de stockholmare som drabbats hårdast av den borgerliga politiken skriver Carin Jämtin (S) i Arena.
Vårdval Stockholm, orketstrerat av ingen mindre än Filippa Reinfeldt (M), har inneburit att vårdcentralen i Rinkeby har tvingats halvera sin personalstyrka, trots att antalet patienter enbart minskat med 16 procent. Samtidigt har vårdcentraler i mer välmående områden, som Täby, kunnat anställa fler med ungefär samma mängd patienter.
Skolorna i Rinkeby har fått mindre resurser än tidigare, samtidigt som skolor i mer välmående områden fått ökade anslag. Det har lett till att personaltätheten i Rinkebys skolor minskat. En av följderna som vi ser är att allt färre nior i Rinkeby blir behöriga till gymnasiet.
I början av mandatperioden sålde det borgerliga styret i Stockholms stad det kommunägda Rinkeby centrum till fastighetsägaren Boultbee. Boultbee har sedan dess höjt hyrorna kraftigt för såväl affärsidkare som föreningar i Rinkeby centrum. Detta gör det svårt för många av Rinkebys företagare att fortsätta med sin verksamhet. Trots varningssignaler från oss för denna utveckling lät sig den borgerliga majoriteten nöja sig med ett löfte från Boultbee att allt skulle vara som förr. Nu vet vi alla bättre vad sådana löften är värda och varthän sådan blåögd (sic!) naivitet som den borgerliga naiviteten visar upp leder Rinkebyborna.
Diagrammet nedan talar sitt tydliga språk om effekterna när den borgerliga majoriteten prioriterar sina kärnväljarområden före de områden som har stora socioekonomiska utmaningar.
Jag vågar påstå att bilden dessvärre är symptomatisk för andra delar av Stockholms län och landet. De områden som mår bra tilldelas mer resurser emedan de områden med stora utmaningar sopas under mattan. Förvisas till att bli en station i tunnelbanan som bäst undviks.Men det finns ett alternativ. Ilja Batljan är ett annat exempel vid sidan av Carin Jämtin. Ilja står i min värld för ett pragmatiskt ledarskap inte utan hårda nypor. De nyporna har den borgerliga majoriteten i Stockholms Län fått en försmak av när han lyckades jaga dem såpass att de till slut erkände att de stod i begrepp att låta invånarna i Stockholms län betala c.a 7 MDR SEK för mycket för Nya Karolinska Sjukhuset. Ett erkännande i elfte timmen och ett lappkast utan like kom att följa.
Och Ilja har mer i sin verktygslåda. Han har visioner och kraft att genomföra dem. Och han har - till skillnad från många andra - ett "track record" som leder i bevis att han vet vad han gör till skillnad från en naiv borgerlig majoritet som tror på muntliga försäkringar från en fastighetsägare. I det sistnämnda fallet kan jag bara undra hur dum man får vara innan det blir straffbart.
