Vänsterpartiets ledare Lars Ohly skriver idag på DN Debatt om friskolor. Det är dags att stoppa de aktiebolag som tar ut stora vinster från fristående skolor menar han. Jag håller inte med honom i hans argumentation eller ideologiska grundteser men jag sympatiserar med hans slutsatser ur ett annat perspektiv. Stora vinster, och framför allt i stora friskolekoncerner, bidrar inte till utvecklingen av svenskt näringsliv.

Varför? Egentligen inte så svårt. Friskolorna bidrar inte till att tillföra någon reell tillväxt utan är mer att se som konsumenter av den befintliga samhällsekonomin samtidigt som dessa koncerner binder riskvilligt kapital. Kapital som skulle kunna användas i produktutveckling och exportsektorerna och därmed skapa jobb som ger samhället nytt kapital.

Ett exempel på detta fenomen i en närliggande sektor äräldreboendet Bällstasund som finansmarknadsministern Mats Odell (KD) och en av ägarna (jäv?)under mandatperioden sålde till 3:e och 4:e AP-fonderna för 72 MSEK. En god affär. En stabil investering för köparen eftersom vinstmarginalen ligger gott och väl på över 10 procent och kunderna - kommuner i Stockholms och Uppsala län - är stabila, långsiktiga och har en god betalningsförmåga. En lågriskaffär med andra ord. Om det inte vore för två saker:

Bällstasund är ett företag där kommunerna köper tjänster för skattemedel. Det tillförs med andra ord inte nya likvider i systemet utan tvärtom - de stannar kvar i pensionsutbetalningar som beskattas och som sedan köper tjänster i Bällstasund likt en ekonomisk evighetsmaskin. Sådana finns inte.

Samtidigt med detta dras samma belopp bort från kapitalmarknaden. Det vill säga, 72 miljoner kronor som kunde investerats med högre risk men med potentialen att skapa nya jobb inom industrin till exempel. Det är ingen slump att Astra Zeneca nu lägger ner stora delar av sin forskning och produktion i Sverige, en avgörande faktor är tillgången på riskkapital.

Denna tendens, att stora finansiella investerare söker sig till verksamheter som friskolor, vård och omsorg, växer sig starkare och starkare. Tidigare industriella investerare som Investor ser den låga risken och de goda marginalerna och drar därmed - i lojalitet till sina aktieägares intressen - dessa som naturliga investeringsobjekt. Och därmed försvinner ytterligare medel som skulle kunna investeras i vår exportindustri. Och om det nu är någon som glömt bort det, vi är och förblir ett litet exportberoende land. Varje jobb i denna sektor är mer värt för samhällsekonomin än vi kan ana.

Men är jag då motståndare till friskolor som idé? Nej.

Jag är förespråkare för en valfrihet. Men en valfrihet som baseras på lika villkor till en god vård, skola eller omsorg och i fallet med de privatiseringar som vi sett skulle jag vilja återvända till ursprungstanken. en ursprungstanke som arbetades fram av (S) med nuvarande Allians som kompetent opposition. I denna ursprungstanke ges personalkooperativ och lokala initiativ en större tyngd än den utveckling vi ser idag. Jeremy Rifkin, kanske världens främste framtidsforskare och som varit rådgivare till såväl USA:s regering som EU-komissionen pekar på detta. Att den kooperativa tanken är det som kan skapa tillväxt, inte de stora vård- och skolkoncernerna, ägda av finansiella investerare som i förlängningen dränerar ekonomin på arbetande kapital.

Med en i allt väsentligt dränerad kapitalmarknad så ligger vi rejält illa till som exportnation. Det är av den anledningen jag ansluter mig till Lars Ohlys slutsatser även fast jag inte håller med om de ideologiska dragen.

Vi tar lite olika vägar Lars Ohly och jag, men kommer till samma slutsats.


[Edit 13:37]

Marika Lindgren-Åsbrink nailed it again.... Läs och begrunda, alltid lika väl genomarbetat.

[Slut Edit]

Annat: Peter Andersson har ett av sina bättre inlägg, vilket säger en del, i närliggande område som Röger Jönsson hakat på.