Nu klockan 13 idag, den 24 Augusti, presenterar Ann-Mari Lindgren en rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja med titeln "Går verkligen Reinfeldt i Erlanders fotspår? Rapporten känns som en bra motvikt till dagens ledare i SvD som i sann moderat anda bara kan hantera skatter och inte se samhället i ett vidare perspektiv på medborgarens villkor.
Jag hittar några riktiga godbitar i detta dokument där varje påstående är styrkt med hänvinsingar till bland annat OECD och Riksrevisionen. Och jag väljer ut två stycken som på något sätt sammanfattar slutsatserna.
Ann-Mari sammanfattar synen på trygghetssystemen med följande:
Tydligast kommer synen på det samhällsnyttiga i detta ekonomiska skydd till uttryck när det gäller arbetsmarknadspolitiken: Den ”trygghet i förändringen” som den erbjöd, när gamla branscher och gamla jobb slogs ut, var nödvändig för att människor skulle acceptera omvandlingen. Arbetsmarknadspolitiken,´bör det påpekas, hade sin tyngdpunkt i utbildningsinsatser av olika slag, inte det ekonomiska stödet. Men en rimlig ekonomisk ersättning, som gjorde att människor kunde leva under den tid som krävdes för att skaffa ny kompetens och nytt jobb, ansågs som en självklar del av denna ”förändringens trygghet”.
Alliansen, med kanske Moderater och Centerpartister som främsta förespråkare, har tvärtom agerat på ett sådant sätt att skattesänkningar är ett självändamål och att innehållet i trygghetssystemen ytterst avgörs av hur mycket eller lite som avsätts för dessa.
Ann-Mari avslutar sitt resonemang i rapporten med följande:
Moderaterna har lyckats sälja in sin förklaring till arbetslöshet och sjukskrivningar, dvs. att det ”fuskas”och ”överutnyttjas”- Det är en förklaring med viss attraktionskraft, nämligen: den gör det ju möjligt att dra ner på ersättningarna, och med det statsutgifterna,utan attman behöver ha dåligt samvete. Tvärtom, man kan ju –sommoderaterna framställer det – se det närmast som en tjänst till de sjuka och arbetslösa, sompå det här sättet får ”hjälp” att komma tillbaka till arbetslivet.
Så hur än Fredrik Reinfeldt försöker, med benäget bistånd från Per Schlingmanns tankesmedja, försöker ikläda sig rollen som "The heir of Tage Erlander" så blir det inte bättre än som Reinfeldt säger med egna ord: Att färdriktningen ligger fast och att det mer är en fråga om tid vilket nu Ann-Mari lyckats leda i bevis.
Det är ytterst detta som valet handlar om, en trygghet när världen förändras eller värld där tryggheten förändras.
Trygghet i förändringen eller förändring av tryggheten?
Johan Westerholm on tisdagen den 24:e augusti 2010