Jag har nu under kvällen haft kontakt med en riksdagsledamot för ett Alliansparti. Vi hade ett långt och bra samtal som berörde såväl vilka krav som man rimligen kan ställa på en politiker som är valbar till Sveriges högsta beslutande organ som demokrati- och rättsäkerhetsaspekter i lagstiftningsarbetet. Och vi konstaterade ånyo att vi är rörande överens och att vi bägge med stigande förvåning, eller kanske en suck av "inte nu igen" från min samtalspartner läst KD valmanifest om att vilja begränsa föreningsfriheten.

De skriver under punkten DEMOKRATI - punkt 43:

”Deltagande i och stöd till rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer ska vara olagligt"

Låt oss resonera något över denna punkt. Vad som kan komma att hända är oerhört skrämmande i min värld som bland annat baseras på att ha följt utvecklingen i Tyskland där nazistiska organisationer är förbjudna. Har dessa försvunnit? Nej, snarare tvärtom har dessa stigmatiserats och gått under jorden. Och därmed försvunnit från de demokratiska strålkastarljusen. Bort från granskning och debatt. Bort från insyn.

I detta fall görs idén, och inte hanlingen, till en brottslig gärning. Är det rimligt? Vilka vägar öppnas då? Vad händer med andra, extrema på sitt sätt, föreningar som Åke Grehns frikyrka eller Livets Ord? Är dessa föreningars idéer då brottsliga eller är de normativa? Vad händer med insamlingsorganisationer som finansierar sådana krafter som vill reversera hbt-lagstiftningen? Blir dessa brottsliga eller är de normativa?

Med denna lagstiftning så följer vi i länder som Egyptens fotspår. Där den största politiska kraften till del är kriminaliserad. Muslimska Brödraskapet - som började som en idéburen organisation med en sociopolitisk agenda som motvikt till ett alltmer kapitalistiskt samhälle. Sayd Qutb blev hängd bland annat för att han ville definiera Social rättvisa i Islam.....

Jag vill på alla sätt nu poängtera att jag aktivt tar avstånd från de organisationer som (KD) vill kriminalisera, men att förbjuda en idé, en tanke, det ligger mig fjärran. Men Alliansens partier kanske är trygga med en sådan politik. Ett parti, utan vars stöd Alliansen faller, vill nu uppenbarligen gå denna väg.

Men jag är inte förvånad. Jag förvånas inte över att Alliansen hellre vill prata värderingar och förbud istället för arbetslöshet och jobb. Det är en trend vi sett i hela Europa och den förstärks nu i Sverige eftersom den adresserar våra rädslor. Burkaförbud i skolorna är ett, tvingande föräldranärvaro ett annat. Och i det sammanhanget så kan jag inte låta bli att här återge vad en av mina bästa vänner funderade över när han läste Jan Björklunds utspel. Han sade

- Men jag då, min son har en diagnosticerad grov ADHD och är jättestökig - och spelar Allan hela dagarna - trots stödpersoner. Så har vi haft det i många år. Ska vi sluta jobba? Ska vi tvingas, med stöd i lagen, stigmatiseras ytterligare nu? Räcker det inte med att vår son, och vi, förlorat i ödets lotteri som är född med en neuropsykiatrisk störning?

Det citatet visste var det tog. Jag mådde därefter fysiskt illa av att läsa Jan Björklunds utspel igen.

Det kan finnas goda skäl att få Alliansen tillbaka till att prata just om det som de skulle mätas på. För strategin är tydlig nu - mer av tvång och förbud skymmer debatten om det som Statministern sa sig vilja mätas mot.

Men (KD) grepp idag var milt sagt det minst genomtänkta hitintills (även fast (FP) gör sitt bästa för att adressera människors rädsla). Handlingar och klädsel skall såväl fördömas, förbjudas som lagföras. Men idéer? En farlig väg för då kommer nästa debatt: Vilka idéer som blir straffbara från ena dagen till den andra och samma Tyskland som idag konstaterar sitt förnyade misslyckande förbjöd vissa idéer 1933. Vi vet alla hur det gick sen.....