11 äldrepolitiska förslag från Socialdemokraterna lanserades idag. Listan är som följer:

1. Sänkt taxa i hemtjänsten – max 100 kronor per timme för hemtjänst.
2. Den som fyllt 75 år ska enkelt få hemtjänst.
3. Fria timmar i äldreomsorgen. Äldre med rätt till hemtjänst eller boende på äldreboende ska få möjlighet till egen tid och ett rikare liv.
4. Bättre mat för äldre – en satsning för att höja kvaliteten på maten.
5. Äldre par ska kunna fortsätta att bo tillsammans.
6. Generationsväxling i äldreomsorgen. En satsning på kompetensutveckling som höjer utbildningsnivån samtidigt som det ger unga en väg in i arbetslivet.
7. Omsorg på eget språk. Fler äldre har behov av omsorg på annat språk än svenska.
8. Förbättrad tandvård för äldre – utökad tandvårdscheck.
9. Hemläkarbilar – nya resurser för bättre vård för äldre.
10.Lex Gulli – mot felmedicineringen av äldre.
11.Höjt bostadstillägg för ålderspensionärer och förtidspensionärer med låg inkomst

Jag väljer av dessa att uppehålla mig vid nummer 10, Lex Gulli, som jag ur ett personligt perspektiv har erfarenhet av.

Men jag inleder med vad vår socialminister sagt på senare tid om just medicinförbrukning i allmänhet för att klargöra var Alliansen står i detta avseende. Göran Hägglund (KD), som står bakom den senaste apoteksreformen, försvarar ökande försäljningen av läkemedel, med att vi åt för lite innan.

– Jag tror att det finns flera saker som är viktiga att tänka på i det här sammanhanget, en sak är att vi sannolikt haft en underkonsumtion tidigare.

Underskonsumtion? Min gamla tant, vi kan kalla henne för Inga, blev på grund av en allt sämre fungerande fysisk hälsa inskriven på ett äldreboende. Ett äldreboend som var på alla sätt fantastiskt om det inte vore för en sak. Medicineringen.

Inga fick fler och fler tabletter utskrivna, ett stort antal av dessa mediciner ordinerades för att motverka biverkningarna på andra. Jag överdriver inte när jag skriver att Inga åt kanske åtta eller nio mediciner efter bara en kort tid på detta boende. Inga blev sämre och efter ett år var det knappt att hon var kontaktbar för oss anhöriga. Till slut gick det så långt att vi anhöriga, och läkaren, bedömde att Inga kanske hade maximalt tre månader kvar att leva.

Som tur var fick en nära anhörig tag i läkemedelslistan, denne anhörige är dessutom specialist inom området klinisk farmakologi och läkemedelsbiverkningar. Denne anhörige tog ett resolut grepp och efter en kortare tids palaver med personalen ströks alla mediciner utom ett preparat från alla de mediciner som Inga nu tog.

Det tog inte mer än fyra dagar så var Inga tillbaka hos oss, lika vital intelektuellt som innan hon skrevs in men med få eller inga minnen från det senaste året. Humorn var kvar och nyfikenheten på livet. Inga fick tre år till med kvalitet och glädje samt förmåga att vara en del av oss andra.

Så denna lag är nödvändig. Ställ detta mot vår socialministers uppfattning, en uppfattning som går ut på att vi äter för lite mediciner. Tänk till själva hur vi ska ha det.


SvD, SvD2, Expressen, Aftonbladet, DN , DN2,

Peter Högberg, Peter Andersson