Göran Hägglund (KD), blev under kvällen utfrågad i SVT trots att han är den ende av Alliansens partiledare som jag i mina ljusa stunder skulle kunna hysa någon sympati för på ett personligt plan så var en hel del av svaren av de mindre sympatiska slaget. Creepy är kanske ett bättre ord och något som förvånar mig är att Lena Mellin anser att han hade svar på allt och inte lyckades fånga alla de motsägelser som blir uppenbara när svar på en fråga ställs mot svar på en annan fråga.

Lena Mellin får därför ett alldeles eget tips i all välmening om hon verkligen vill fortsätta vara seriös med att vara en senior politisk analytiker: Försök att läsa Johan Gustafssons bok "Förhöret". Den är basal i sin karaktär och ger dig de grundläggande verktygen att kunna identifiera just motsägelser i olika berättelser.

Men åter till Göran Hägglund.

Att (KD) inte är ett anarkistiskt parti tror jag alla håller med om men när frågorna blir lite skarpare om varför han vill bestämma över människors liv när det gäller homosexuella, kamphundar och alkoholpolitik blir det lite rörigt:

- Vi lägger oss i människors liv. KD är inte anarkister. Vi tror att det kommer att behövas lagstiftning.

Väl så. Men sedan kommer det märkliga när resonemangen handlar om verklighetens folk:

- Men poängen är inte att vara som genomsnittet, utan att acceptera alla som de är.

Hallå? Någon hemma? Inte Lena Mellin i alla fall som ger tydliga tecken på att ha fallit för den Hägglundska charmen. Och i egenskap av journalist eller politisk förstå-sig-påare i en självutnämnd elitklass missade hon helt att (KD) som enda parti uttryckligen vill sätta gränser för yttrandefriheten. Detta är i min värld att beteckna som gränsande till tjänstefel om man som Lena Mellin försöker upprätthålla titeln redaktör med trovärdigheten i behåll.

I alla fall får Henrik Dorsin avsluta denna postning som, tycker jag, sammanfattar detta partis politik rätt väl.




DN, Aftonbladet, Aftonbladet 2, SvD, Expressen,