[Editerad 12:47]

I Sverige har diskussionerna om yttrandefriheten de senaste åren till stor del handlat om hur mycket hänsyn medierna ska visa individer och minoritetsgrupper, som kan kränkas av publiceringar. Samtidigt har sajten Wikileaks legat i frontlinjen på ett helt annat fält: det mellan den reella makten och den fria informationen. Även om principen är lika viktig åt båda hållen är det svårare och modigare att rikta udden uppåt som Wikileaks gör, mot makthavare, storföretag och forskare skriver Axel Andén, Chefredaktör Medievärlden, på SvD Brännpunkt.

Och jag är böjd att hålla med. Av fler skäl än detta så finns det andra tecken på att den traditionella medin i form av dagstidningar och TV eller radiokanaler inte längre har monopol på grävande journalistik och granskning av makten. I USA har trenden varit tydlig under fem-sex år där internet- och nätverksbaserad media kommit att ersätta eller konkurera ut traditionell media. "Tidningsdöden" på delstatsnivå har varit omfattande med tidningar som till exempel "Chicago Tribune" som gått i graven för att se sig ersatta av til exempel "Huffington Post".

Min bedömning är att vi kommer se samma utveckling i Sverige. När nätverksbaserad media visar sig vara snabbare inom vissa specialområden än traditionell media kommer kraven öka på den senare att förnya sig eller förbättra kvaliteten i sin nyhetsrapportering.

När vi sedan tittar på hur det traditionella kanalerna inom politisk journalistik i Sverige hanterar detta så är i alla fall jag tveksam till att man är inne på rätt väg. Såväl Aftonbladet som TV4 väljer en motsatt väg med sämre underbyggda granskande artiklar och mer trams.

Exemplen är givna. Littorinhanteringen är bara ett exempel där Aftonbladet i sin "granskande journalistik" väljer en väg där ingenting kan slutligen styrkas mot bakgrund av att de påstådda brotten är preskriberade. Så med all respekt Peter Kadhammar, jag har följt din journalistiska gärning under en lång tid som du vet, men den arbetsgivare du representerar har på senare tid visat upp en helt annan syn på saken än den du säger dig företräda. Den reaktion du visar upp är den förväntade, nätverksbaserad media är inte bara en möjlighet för Aftonbladet med flera. Det är även ett hot vilket sannolikt är en av bevekelsegrunderna för din artikel som försvarar journalistkåren, oavsett kvalitet och resultat, som kollektiv. Mycket av det som Aftonbladet på senare tid levererat, tramsreportage om politikers utseende inkluderat, är för att sälja lösnummer och dölja sina egna redaktionella tillkortakommanden som granskande journalister.

På tramskontot är TV4 ett annat exempel där Niklas Ekdal vid fyra tillfällen i programmet Politikerpuben frågade Mona Sahlin varför hon var så impopulär. Inte heller det något en granskande politisk journalist bör vara stolt över när det finns värdefull mediatid för granskning. Ett tredje exempel var när DN påstod att nätverksbaserade medier som bloggare var köpta av PR-byråer utan att vilja styrka detta.

Med dessa exempel, och jag kommer inte kommer sörja nämnvärt om de ansvariga medarbetarna får gå mot nya utmaningar, som kontrasterar mot vad nätverksbaserade mediaföreteelser som Wikileaks kan prestera så ser jag fram emot en spännande period framför oss. En period där sociala och nätverksbaserade medier kan vitalisera såväl journalistiken som granskningen av makten.

Anette Kullenberg tangerar detta i sin krönika i Expressen igår i dess pappersformat. Utmärkt skriven på alla sätt och vis där hon ger redaktionerna i allmänhet och journalisterna i synnerhet ansvaret för att journalistiken som granskande kraft har sig själva att skylla. Hon leder i bevis att dagens journalistkår häpnadsväckande ofta faller i PR-konsulternas fällor och därmed försämrar granskningen av makten. Denna försämring försöker redaktionerna täcka upp med just trams-reportage. Jag kommer länka upp den när den finns tillgänglig på nätet, väl värd att läsa för fler än sådana som mig. En och annan redaktionschef eller ansvarig utgivare bör ta del av hennes tankar och kanske dra en och annan slutsats.

Så. Wikileaks har utöver att man satt en spark i baken på makten även sett till att de som vill kalla sig granskande journalister och publicister av kvalitet fått något att tänka på. Vill man fortsätta med trams och illa uppbyggda nyheter eller vill man vara en del av den granskande kraften i ett samhälle som vårt.


Relaterat: Johan Ulvenlövs bägge postningar samt Lena Sommestad