Birgitta Ohlsson (FP) och Europaminister intervjuas i dagens DN. Ett på alla sätt sympatiskt porträtt som väcker hoppet hos mig att socialliberalismen inte är helt utrotad i detta parti. Ett parti som annars rör sig i riktningen att fler detaljregleringar ger större frihet.

De enda dragen hos Birgitta jag inte kan sympatisera med är hennes okritiska hållning till marknadens självläkande kraft, NATO, Euron och staten Israels politik som ockupationsmakt men annars så har hon kvaliteter som jag verkligen uppskattar. Insåg just, när jag skrev ner detta, att då återstår inte så mycket men ändå, hon representerar många centrala värderingar hyser jag stor sympati för (även hennes man, Mark Klamberg, en såväl trevlig som kompetent politisk motståndare som jag ser fram emot att ha att göra med i framtiden).

Som HBT-förkämpe har hon min respekt och beundran men frågan är hur mycket tyngd hon har om detta i regeringen? Frågan om transsexuellas rättigheter splittrar partierna. (FP), (MP), (S) och (V) kräver att transsexuella inte ska tvingas sterilisera sig för att få ändra sin könstillhörighet. I dag kräver lagen det. (M) vill utreda frågan en gång till och (KD) väntar med att ta ställning. Detta leder naturligtvis till att (FP) väljer att driva frågan om transpersoners starkare skydd och föreslår ett förtydligande i hatbrottslagen så att det klart framgår att den även gäller denna grupp. Förslaget är en del av en nationell handlingsplan för att bekämpa hatbrott, rapporterar Ekot i Sveriges Radio och DN.

– Det är alltid viktigt att i lagstiftning vara så specifik som möjligt, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) till Ekot

Jag vågar påstå att Nyamko Sabunis uttalande bör granskas mer ingående och i grunden ifrågasätta relevansen i. Jag har i och för sig ingen anledning att betvivla vare sig hennes, Birgittas eller (FP) uppriktiga engagemang i frågan. Men det som talar emot relevansen i detta förskräcker och leder mig att göra bedömningen att just Nyamko Sabunis uttalande andas en djup populism.

Skälen är fler.

(M) vill till varje pris förhala frågan eftersom (KD) näppeligen har repat sig efter brakförlusten kring Homo-äktenskap. Skulle (M), som regeringsbildande parti, gå på riksdagsmajoritetens linje en gång till utan att ta hänsyn till (KD) på andra sätt till skulle hela (KD) existens riskeras. Det vill man av naturliga skäl inte göra så pass nära ett val.

Ett annat skäl till att granska relevansen i Nyamko Sabunis uttalande är att se till vilken typ av lagstiftning som regeringen och (FP) företräder. Sjukförsäkringslagen är ett mycket talande exempel där den bärande idén har varit att gå ifrån detaljerad lagstiftning till mer generella ramverk. Det är även den linje (FP) partistyrelse företräder inom socialpolitiken som helhet. Med detta uttalande går Nyamko Sabuni därmed emot sin egen partistyrelses och regerings principer för lagstiftningsarbetet och jag kan inte annat än sluta mig till att detta är ren och skär valrörelsepopulism från Nyamko Sabuni personligen.

Idag finns en majoritet i riksdagen för det som (FP) ger uttryck att vilja genomföra, en majoritet som funnits en längre tid. I syfte att undanröja i alla fall mina, och sannolikt andras, funderingar i ärendet borde det därmed vara lätt att gå från ord till handling.

Hur är det annars talesättet lyder? "Money talks, bullshit walks". I detta fall finns goda skäl att fundera på om inte detta kan omformuleras för att passa regeringen i allmänhet och en viss minister med tillhörande parti i synnerhet.

Endast resultaten räknas. (FP): Att gå från vackra ord till vacker handling är både klädsamt och på sin plats nu när ni har riksdagen med er.


Annat: DN, DN2, Alexandra är på plats (vad annars)