Johan Ulvenlövs postning om resursfördelningen mellan blocken tål att läsas för att undanröja eventuella tveksamheter. Den är klar och redig och visar på en nästintill fördubblad tillgång på likvida medel inför valrörelsen för Alliansen jämfört med de Rödgröna.

I kartläggningen tar Johan udden av en annan myt, den om vänsterns dominans i traditionell media. Siffrorna, som visar fördelningen av de upplagemässigt största dagstidningarna, talar sitt tydliga språk. Av de 72 största dagstidningarna i Sverige fördelar sig siffrorna enligt följande:

Antal borgerliga ledarsidor i Sverige: 59

Antal socialdemokratiska ledarsidor i Sverige: 13

Men det är inte hela bilden, på Tokmoderatens inlägg har jag för närvarande en debatt i komentatorstråden där en borgerlig företrädare hävdar att ledarplatsen är ointressant eftersom "alla" journalister har vänstersympatier. Argumentationen från dennes sida saknar dock vetenskaplig och faktabaserad grund vilket två rapporter från Göteborgs Universitet, Instutitionen för Medie- och Masskommunikation genom professor Kent Asp tydligt identifierar.

Att nyhetsbevakningen blivit mer styrd av den enskilde journalisten är en trend som blev tydlig 2006 vilket den ena rapporten kommer fram till. Det är då självklart att intresset för de enskilda journalisternas politiska sympatier blir extra intressant. Intressantast inom kategorierna ekonomi- och samhälle och politik vilka klassificeras som de mest inflytelsrika i samhällsdebatten i allmänhet och valbevakning i synnerhet.

Ekonomi- och politikreportrar står långt till höger om resten av journalistkåren, visar den andra rapporen som är från 2006 (det finns ingen färskare). De journalister som bevakar ekonomi och politik i de riksspridda Stockholmsmedierna står långt till höger om resten av journalistkåren. Bland ekonomi- och politik journalisterna stöder en majoritet den borgerliga alliansen – 26 procent är moderater och 23 procent folkpartister. Bara var 20 procent är socialdemokrater vilket är en klar underrepresentation givet opinionssiffror och valresultat. Fyrtiotalisterna är numera den åldersgrupp bland journalisterna som har den största andelen borgerliga sympatisörer och den minsta andelen sympatisörer till vänsterpartiet. Just fyriotalisterna är ofta de som sitter i en arbetsledande befattning för yngre förmågor.

Med dessa faktabaserade, och i sammanhanget statistiskt säkra (2 000 enkäter skickades ut med en svarsfrekvens som kom att bli högre än över SOM-mätningarna), resultat kan vi därmed dra ett streck i debatten om huruvida medielandskapet är vänster eller höger. Finns det någon slagsida så är det åt höger hos den del av medielandskapet samt journalist- och mediekåren som bevakar de politiska partierna. Och det är väl detta sistnämnda som är det intressanta i en valrörelse.