Vad Aftonbladet egentligen håller på att utvecklas till är svårt att sia om, men efter historien med Sven-Otto Littorin så skördar den Aftonbladska journalistiken nya landvinningar i de mest märkliga genrer. Analyser är ett sådant område och jag är inte helt säker om det är en medveten rörelse eller bara obetänksamhet. Eller om begåvningsreserven nu i sommartider fyller hela redaktionen.

Det senaste greppet - i brist på dagliga doser av mer djuplodande opinionsundersökningar - är att låta turister, utifrån foton, välja de som de skulle lägga sin röst på. Turister med föga eller obefintlig kunskap om det svenska samhället. Och föga eller intet intresse om valutgången.

Att media skapar sanningar är sedan tidigare bevisat. Sanningar som skapas efter de egna referensrama utifrån moral, etik och nu senast utseende. Aftonbladet visar med sin banbrytande (?) journalistik att politiken är underordnad - personen det är fråga om och de egna preferenserna överordnade.

Att Sven Otto Littorin (M) behandlades av Aftonbladet genom Lena Melin tycker jag rent ut sagt är den lägsta formen av journalistik vilket jag uttryckt tidigare på denna blogg. Eftersom det påstådda brottet, inte utan inslag av klandervärd moral för den utpekade, är preskriberat kommer vare sig Sven-Otto Littorin, Rättsväsendet eller det svenska folket någonsin kunna reda ut på ett för alla inblandade rättsäkert sätt om och vad som hänt. Aftonbladet ägnar sig i detta fall åt en journalistik som ligger oroväckande nära "Hur ofta slår du din fru nu för tiden"-frågor. Där frågorna i sig skapar, oavsett om de är relevanta eller inte, med sin formulering grogrund för rykten och spekulationer.

Aftonbladet slår vidare in på denna väg och låter därför turister, utan annan koppling till Sverige än att de tillbringar en kortare tid i landet, nu sätta den politiska agendan i valrörelsen. Det säger en hel del om hur Aftonbladets tar vidare steg in i det sumprike som man anträdde med bevakningen av förre arbetsmarknadsministern.

Regeringen ska granskas för den förda politiken. Sven Otto Littorin skall bedömas och värderas över vad han presterat som ansvarig för regeringens kanske viktigaste vallöfte, arbetsmarknadspolitiken. I detta skall han - enligt mig - ha med god marginal underkänt oaktat finanskris. Med Svenskt Näringslivs uppgifter att var femte rekryteringsförsök misslyckas samt att nu senast Stefan Fölster kritiserat regeringen för att den tar för lätt på ungdomsarbetslösheten så finns det att ta av.

Den politiska redaktionen på Aftonbladet fortsätter att fördumma samhällsdebatten och när man väl granskar makten och de politiska partierna far man med obekräftade rykten som svårligen kan styrkas av den enskilde. Utöver detta bygger man sin analys på hur personer med svag eller ingen koppling till det svenska samhället kommenterar utseende. Medias senaste tendens, främst genom Aftonbladet på senare tid, att skandalisera enskilda politiker avpolitiserar det demokratiska samtalet.

Demokratin förtjänar en sakpolitisk debatt och här har media ett implicit ansvar att ta. Sakpolitik, som arbetsmarknadspolitik och integritetspolitik borde vara mer intressant.

Aftonbladet, Dan Andersson med en artikel på Newsmill samt hans bakomliggande rapport som Marika hakat på samt Tokmoderaten som hakat på han med.