Helle Klein går vidare i dagens Aftonbladet och kritiserar statsministerns ledarskap och förmodade dimridåer. Förmodade? Ja, helt säker är jag inte alls. Ord som förljugenhet används men jag bedömer att det finns en rad fler facetter på regeringens förhållningssätt till sin omvärld.

Postningens titel anspelar på detta. För är det något som jag från första början reagerade på var vilken enorm genomslagskraft statsministern har i till exempel TV som medium. Lugn, eller behärskad kanske är bättre ord, i nästan alla lägen. Ibland med ett inslag av irritation eller ett lite stelt leende. Aldrig eller sällan personlig. Ordvändningarna, ”svenska folket”, vittnar enligt min uppfattning om en distanserad hållning men jag måste beundra hans retoriska förmåga. Hypnotisk. Det är nästan så att han lyckades med konststycket att påstå att de Rödgröna inte har någon politik trots att alla och envar kan läsa sig till vilka konkreta överenskommelser och motioner som vi hitintills kommit fram till. Det har blivit några stycken, i allt väsentligt fler än Alliansen själva inför nästkommande mandatperiod.

Kan det vara så att vi nu ser de första stegen till att media vaknar upp ur sitt hypnotiska och beundrande tillstånd. Att inte låta sig snärjas av statsministerns väv av ord utan innehåll och kan se bortom rösten, orden och tonläget? Jag är inte utan beundran för hans förmåga men har retat mig på hur framför allt journalister fallit i farstun under drygt fyra år. Hans retoriska stil är bara att beundra, den är hypnotisk, men nu är det hög tid att vakna.