Littorinaffären kastar mörka skuggor över alla inblandade. Vad som är sant och osant blir alltmer oklart. Men en sak är tydlig: affären har övergått från att vara en politisk kris för regeringen till att bli en kris för Aftonbladet, en tidning som den senaste veckan saknat hämningar.Så långt borde allting vara gott och väl. Men jag stannar inte där. Min vana trogen i dessa fall gör jag gärna en textanalys. Speciellt när någon (DN genom Peter Wolodarski i detta fall) vill ta på sig en skinande vit rustning och stå utan fläckar gör att jag ställer mig frågan vilket syfte denna artikel kan ha.
En textanalys innefattar bland annat se lite närmare på avsändaren och avsändarens syften som DN i detta fall. Och i min värld så kanske DN skulle kunnat formulera sig lite annorlunda om det är sanningen, den oförvanskade sanningen, de säger sig representera.
I Tvättstugan finns en hel del exempel på hur framför allt DN skruvar sina nyheter till att ge Alliansen en fördel. Rubriksättning och ingresser samt sammanfattningar ligger inte alltid i den fåra som sägs vara objektiva sanningar. Andra exempel där DN inte har varit speciellt framträdande i debatten eller i nyhetsbevakningen är Lundin Oil, förändringarna i Försvaret och sjukförsäkringens effekter. Känslan är för mig tydlig att DN okritiskt sväljer allt vad sittande regering gör och med detta har en klart uttalad politisk agenda även på nyhetsplats - ett förhållningssätt som ligger långt utanför den fåra av sanningssökande journalistik som Peter Wolodarski gör gällande som ledstjärna. Det kanske mest graverande exemplet, ur ett personligt perspektiv, var FRA-debatten.
I vaket efter denna debatt - med därtill hörande bloggbävning - påstod DN såväl på ledar- som på nyhetsplats att ett antal, ej specificerade, ledande och fristående debattörer, bloggare, skulle vara köpta av PR-byråer. Mark och jag var några som implicit pekades ut efter att vi träffat PR-byrån Westanders.
Ja, jag träffade Westanders tillsammans med Mark Klamberg under hösten 2008, i oktober tror jag det var. Med på mötet var bland andra Per Ankersjö (C), Christer Wijkman (KD), Camilla Lindberg (FP) och Anne Ramberg (Advokatsamfundet) för att nämna några. Initiativet till mötet kom från "Borgerligt nej till FRA" och syftade till att i viss mån utbilda dessa opinionsbildare och slå an ett bredare perspektiv.
Som ersättning för detta fick jag en kopp kaffe (med påtår) och en blåbärsmuffin. Kostanden för kaffet ligger, såvitt jag kan bedöma, kring 25 kronor. Bakelsen sannolikt i samma prisklass vilket skulle göra att summan, 50 kronor, ligger väl under gränsen för muta eller bestickning. Dessutom stod jag för mina reskostnader själv eftersom jag samma dag hade ett ärende i kvarteren kring Björns Trädgård på Södermalm i Stockholm.
Så nej Peter Wolodarski och DN, jag ser inte Peters i övrigt utmärkta krönika som trovärdig i sammanhanget. Jag har inte själv glömt hur DN försökt skruva till nyhetsflöden för att passa egna agendor. Jag har inte heller glömt hur Sveriges största dagstidning försökt stigmatisera en hel grupp av opinionsbildare representerade av bloggare av olika färg som köpta av dunkla intressen.
När DN kritiserar andra tidningar och medier för att inte söka den journalistiska sanningen så står de själva med en hel del i bagaget som inte alltid tål närmare granskning. Därför kan jag inte tolka Peter Wolodarskis krönika idagsom något annat än att själva försöka lägga ut dimridåer, i förhoppningen att den egna prestationens mörkare sidor i sökandet av sanningen glöms bort.
Men jag glömmer inte så lätt.
