Trots Statsministerns försäkringar om att ungdomsarbetslösheten är en illussion ger sig inte den organisation som historiskt stått (M) närmast. Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, argumenterar vidare på SvD Brännpunkt och menar att ungdomsarbetslöshet är dålig för alla inblandade parter.

Han pekar på att Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez-Svankvist och Clas Olsson ogillar Svenskt Näringslivs kritik. På Brännpunkt den 19 juli hävdade de att de höga siffrorna passar i Svenskt Näringslivs arbete för en modernare arbetsrätt men Stefan Fölster pekar på större, och vidare problem som mer angelägna. Den långsiktiga utslagningen kan skapa irreparabla konsekvenser för samhället. Ett citat står för sig själv:

De som underskattar problemets omfattning bidrar inte till dess lösning. Vi måste våga se att arbetslösheten närmar sig 30 procent och våga diskutera vilka förändringar som behövs för att långt fler unga ska kunna hitta riktiga jobb.

Statsministern representerar dessvärre en av dessa som underskattar problemen, och att just statsministern, i kraft av sitt ämbete, gör det kan väl vi alla konstatera är mindre lyckat. Det innebär att det är den samlade borgerlighetens uttolkning eftersom han som regeringschef har de borgerliga partiernas orubbade förtroende. Hans citat om en illusorisk arbetslöshet är närmast historiskt naivt. Eller verklighetsfrånvänt.



Mona Sahlin pekar på detta i sin bok "Möjligheternas land". På sidan 49 kan man läsa att Svenskt Näringsliv rapporterar att vart femte rekryteringsförsök misslyckats på grund av att det saknas kompetent arbetskraft. Para ihop detta misslyckande med regeringen Reinfeldts systematiska nedmontering av såväl komvux-, yrkes- och postgymnasiala utbildningar. Utbildningar som arbetskraften behöver för att kunna utveckla Svenskt Näringsliv.

Med en statsminister och regering som, i strid mot vad arbetsmarknadens parter (såväl arbetsgivar som de fackliga organisationerna vilka torde leva närmare verkligheten) konstaterar, fortsätter att hävda att alla dessa siffror och alla dessa röster är inbillningssjuka eller illusoriska så ser det mörkt ut för den svenska industrin och därmed välfärden.

Kan inte någon vettig, eller modig, människa väcka statsministern? Eller sitter han alltför isolerad av stats-, partisekreterare och spin-doctors i sitt elfenbenstorn med i allt väsentligt censurerad information? Jag har mina synpunkter på statsministerns politik och ledarskap men jag kan inte för mitt liv tro att han är så pass korkad eller lomhörd att han inte förstår. Det är inte den bild som han ger. Men det kanske är på det sättet att det är just den senare bilden som är en illusion och att det är ungdomsarbetslosheten som är verklig.

Vad är illusion och vad är verklighet? Jag har ett svar, statsministern och regeringsbloggarna har uppenbarligen ett annat.