PJ Anders Linder har en lång krönika i SvD där han förfasas över den statliga inkomstskatten. Och därmed så gör han sig själv en otjänst anser jag. Jag trodde faktiskt mer om PJ. Väsentligt mer. Av diskussion och idédebatt, av försök att identifiera vad som är samhällets åtagandet och vad som är den enskildes ansvar, kort sagt bilden av samhällsbygget.

Men inte då, PJ Ander Linder i och för sig kanske är urtypen för en allmänborgerlig sympatisör av det mer populistiska slaget som aldrig tänker längre än till den egna plånboken. Som en av mina grannars son. Han har utpräglat neoliberala drag i sin idévärld och är så nöjd nu att äntligen, efter en längre tids arbetslöshet på A-kassa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, fått ett första arbete. Han sade nu vid den gemensamma sommarlunchen:

”Nu har jag ett jobb och betalar skatt, nu kan jag helt legitimt gå in i debatten om att sänka skatterna eller helst helt av allt ta bort dom helt.”

Bra sa jag, ser framemot detta med viss spänd förväntan och blodsmak i munnen. Men som ett litet tips från coachen innan dess: Se till att betala tillbaka först i så fall om du ska vara helt rätlinjig. Betala tillbaka allt det som du nu under drygt 20 år i allmänhet och under din arbetslöshet belastat samhället med.

Han kom att sitta tyst resten av lunchen. Nu var det inte min mening att göra livet surt för honom, men han kom att fundera en hel del och återkom lite senare och sade att han nog behöver läsa på lite. Han har inte ändrat principiell hållning men insåg plötsligt att samhället var mer komplext än att sitta och ha åsikter om olika skatter som PJ i dagens krönika, debatten förtjänar en större spänst än så.

Den respekten, som grannens son nu visar som är i 20-års åldern, tycker jag nog att PJ kan visa debatten. Annars är och förblir PJ intet annat än en ganska populistisk debattör på högerkanten som inte visat att han kan, vågar eller vill bättre.

Det kan vara så att vi först tar och försöker definiera kvaliteten och nivån på det allmänna åtagandet, resten är ren och skär matematik.

Titeln på inlägget? En travesti på Hamlet tillägnad SvD Ledarredaktion. Akt II, Scen II:

Polonius:

-"Vad läser ni, oh herre"

Hamlet

-"Ord, ord, ord".

I denna kontext skulle det bli:

-"Vad tänker ni på, herr ledarskribent"?

-"Skatter, skatter, skatter".