Allt fler detaljer kommer nu fram efter Israels rent ut sagt katastrofala hantering av ”Ship to Gaza”. DN med fler medier kan redovisa oroväckande detaljer om de dödades skador. Skott i bakhuvud och rygg är några av de skador som de döda kropparna visar upp. Och det är inte skador som kännetecknas av att den som avlossat skotten agerat i självförsvar. Israels mediala katastrofhantering ser därmed ut att få en dyster fortsättning. Den kan med fördel lägga till ett epitet nu, katastrofal mediehantering.

Förklaringen som ges av Israel nu är ungefär lika rimlig som en förklaring till ett dråp i det domstolsprotokoll jag läste för en sådär tjugo år sedan. Den tilltalade gärningsmannen hade, enligt honom själv, stått och petat naglarna med en kniv när en för honom helt okänd person kom springande runt ett hörn rakt på kniven, och upprepade detta fatala misstag hela 19 gånger då offret hade samma antal knivhugg. Vid några tillfällen ska han ha sprungit baklänges då fem av knivhuggen satt i ryggen.

Samtidigt rapporteras att Rachel Corrie, det sista fartyget i den ursprungliga konvojen, nu bordats under lugna förhållanden och att Hamas nu utropar en seger. Skulle jag vara i Hamas position skulle jag nog tona ned den retoriken, ett par tre segrar till av den här karaktären och vi har ett storskaligt krig i Mellanöstern framför oss med bara förlorare. Förlorare som inte bara är direkt involverade i regionen, chockvågor kan komma att sändas ut långt bortom östra Medelhavets gränser.

Min bedömning är, och oaktat vad som egentligen skedde, att Israel egentligen bara har ett alternativ nu. Dels hörsamma den UNHCR-resolution som stadgar ett hävande av blockaden mot Gaza och omedelbart tillsätta en internationell kommission för att reda ut vad som skedde och på vilka grunder. Och då en heltäckande utredning som även reder ut IHH:s, en av Ship to Gaza bakomliggande organisationer, ställning.

Om inte Israel och IHH går med på detta kommer annars parterna tappa kontrollen över medielogiken och ett framtida händelseförlopp. Dilsa Demirbag-Sten har annars ett intressant, och inte alls irrelevant perspektiv i sin artikel från den 1 juni i Expressen, hon skriver:

"Vi vet att kollektivisering leder till etnifiering och ett skuldbeläggande av individer och till förakt och splittring".

Av den anledningen bör Israel nu visa vägen och böja sig för såväl UNHCR och världsopinionen. För precis som Dilsa pekar på kan staten Israels agerande, om de fortsätter på den inslagna och alltmer isolationistiska vägen, leda till att enskilda judar drabbas av en oförtjänt skuldbeläggning för händelser utom deras kontroll, vilja eller inverkan.

De som kallar sig Israelvänner och motsätter sig detta förfaringssätt och argumenterar för en fortsatt politik där staten Israel är ”untouchable” gör inte Israel någon större tjänst i ens det korta perspektivet nu. Som situationen hitintills har utvecklats är staten Israel, med dess politiska logik, nationen Israels största hot.




Ad notum: För de som vill fördjupa sig i skillnaden mellan stat och nation kan jag rekomendera Benedict Andersons "Den förställda gemenskapen" eller Max Webers tankar. I korthet går det ut på att en nation är en kulturell och språklig gemenskap emedan en stat bygger på gemensamma politiska instutitioner.



DN1, DN2, DN3, SvD1, Al Jazeera, Jerusalem Post, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, FOKUS, Expressen, SR1, SR2,