Ja, jag är lite blödig. Republikan och blödig vill säga. Jag tror det är svårt att vara oberörd av ceremonin i Storkyrkan för det som försiggick där trotsade egentligen alla odds. Ett hov och en monark känd för sin ovilja att frångå protokoll och traditioner fick vika sig för en kvinna och en mans lika obändiga vilja som kärlek.

Få har kämpat så i motvind som Prins Daniel. Och jag som gillar fighters och underdogs gillar vad jag ser i honom. En person som står upp i motvind och inte låter sig knäckas vare sig av protokoll, tjuriga traditionalister, mossiga förståsigpåare eller media.

Den kärlek vi såg idag slår mycket av vad jag sett tidigare, det mesta faktiskt. Det var nästan så att det gick att ta på den. Och oavsett vad mina republikanska trosfränder kan säga om det en dag som denna så är i alla fall jag nästan (men bara nästan, imorgon är det match igen) beredd att överge min principiella hållning och falla till föga för att ge monarkin chansen en generation till. Så imponerad är jag av Kronprinsessans och Prins Daniels sisu, dom hade inte klarat denna bedrift utan att ha varandra.

Så idag är jag republikanen som grät en liten skvätt. Så rörd blev jag, inte mer, men heller inte mindre.


Aftonbladet 1, 2 och 3, Expressen 1, 2, och 3, DN 1, 2 och 3, SvD 1, 2 och 3.

Kent Persson, Mary X Jensen, Tokmoderaten,