Det är i stort sett lika många nu som står utanför arbetsmarknaden som valåret 2006. Nya siffror från arbetsmarknadsdepartementet visar att det så kallade utanförskapet omfattar drygt 1,5 miljoner, då som nu rapporterar SR/Ekot. Regeringens viktigaste mål var att minska utanförskapet som medd andra ord tvärtom har ökat med drygt 6 000 personer de senaste fyra åren. Siffrorna kommer från arbetsmarknadsdepartementet som sammanställt underlag om framför allt arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade. De visar att "utanförskapet", det vill säga de i åldern 16-64 år som står utanför arbetsmarknaden, ökat med 6 528 personer.

Det blir därför logiskt när statsministern nu låter påskina att ”8,5 procent är en mycket låg siffra”. När han tillträdde, skall tilläggas, var 6% massarbetslöshet som i det läget beskrevs som monumental.

Men nu kommer han inte undan, när hans eget departement visar en ökning och hans finansminister målar världen i ljusa färger hjälper inte det. 1,5 miljoner i utanförskap – med en allt större andel ökande långtidsarbetslösa ungdomar är det inte längre en illusion. Vad han än påstår.



Vi kommer få höra finanskrisargumentet igen var så säkra. Men är det finanskrisens fel att vi under samma tid sett en galloperande prisökning av bostäder i städerna? Är det finanskrisen som skall lastas för att de 10 procent som haft högst inkomster fåt dela på nära hälften av de ofinansierade skattesänkningarna i reella tal? Är det finanskrisens fel att politikerna i Stockholms läns landsting var nära, innan Ilija Batljan slog stopp, att försnilla 9 miljarder kronor av Stockholmarnas gemensamma skattemedel?

Nej. Det är en misslyckad politik för helheten. Inte mer, men heller inte mindre.


Privata Affärer, Aftonbladet,

Claes Krantz, Rosemari Södergren, Peter Högberg, Fredrik Pettersson