Idag, strax före klockan 1600, kommer votereringsklockorna att ringa i byggnaderna kring Mynttorget och Riksdagen. Klockorna ringer för en votering där det råder ett principiellt kvittningsförbud. Det senare innebär att alla våra 349 folkvalda riksdagsledamöter att närvara vid voteringen.

Voteringen skall i praktiken avgöra regeringens proposition om en förnyad kärnkraftspolitik. Som jag skrev igår är min bedömning att det lär inte bli någon nagelbitare, efter en del internt kattrakande i Centerpartiet har nu regeringen Reinfeldt tillräckligt antal riksdagsledamöter med sig för att kunna lägga denna proposition till handlingarna.

Men hur mycket av seger blir det egentligen? Jag väljer att nu på morgonen klippa in delar av en kommentar jag fick från signaturen Joel på min postning från igår. Jag ger honom i huvudsak rätt.

”Centerpartiets fall är att de försökt göra miljön till sin fråga i ord men inte i handling. De har försökt presentera sig själva som ett värdigt alternativ till miljöpartiet, men där MP vill satsa går C istället helt på moderaternas linje vars miljövänlighet som bäst kan beskrivas som just moderat.

Jag respekterar miljöpartiet för de säger; Allright, vi får ta hårda konsekvenser för att komma till rätta med miljö- och klimatproblemen, drastiskt höjd bensinskatt, snabb avveckling av kärnkraften, allt detta ska vi planera fram. De tar ansvarsfullt konsekvenserna. Men centern gör det inte! De säger, i tomma ord, att de är ett grönt parti och låtsas att det skulle göra underverk”.

Joels avslutning kanske sammanfattar Centerpartiets dillemma idag och fram till valet den 19 september i år.

"Och så undrar de varför så få vill rösta på dem".

Jag är inte så lite förundrad över metodiken som Centerpartiet visar upp, ett folkrörelseparti som centern har inte – på tvärs med folkrörelsetanken – valt att förankra sin politik utan har mer valt att först förhandla i Rosenbad, därefter informera riksdagsledamöterna och sist av allt den breda aktiva delen av partiet på sina kommundagar. Men jag är inte direkt förundrad över resultatet i debatten om svek och opinionssiffrorna som nu visas upp.

Det är klart att det blir gnissel och sjunkande förtroende inom och utom partiet, det vore naivt att tro något annat. Detta vitsordas av förre ordföranden i LRF, Bo Dockered, nu på morgonen som ser rätt mörkt på realismen i den uppgörelse som Alliansen kommit till i SR/Ekot nu på morgonen samt oroar sig för hur Centerpartiets kärnväljare ställer sig nu.

Efter denna votering så återstår det i min värld egentligen bara två större aktiviteter innan valet. Almedalsveckan samt lanseringen av Alliansens gemensamma valmanifest. Fler tillfällen kommer inte ges Centerpartiet att i efterhand förankra sina ställningstaganden och skademinimera den bild som jag haft under en tid av Centerpartiet. Ett parti i spagat och parterr där lojaliteten till Statsministern varit överordnat kopplingen till kärnväljarna. Centerpartiets ordförande vitsordar att de kanske har varit det parti som tagit Allianssamarbetet på störst allvar – och även givit uttryck för att hon inser att det frestat på.

Om Centerpartiet nu lyckas ta vara på dessa två tillfällen och mobilisera de medlemmar man har de drygt 90 dagar som återstår till valdagen så kan voteringsklockornas ringning idag kanske undvika att ha en dubbel mening. Men oddsen för det är tvetydiga.

När voteringsklockorna ringer idag kan det, på ett mer symboliskt plan, innebära att klockorna ringer ut det gamla Centerpartiet en gång för alla. Och ringer in Moderaterna som Alliansens reella gröna röst. Joels slutkläm om Centerpartiet tål därmed att upprepas:

"Och så undrar de varför så få vill rösta på dem".

Ring, klocka ring…..



DN1, DN2, DN3, SR/Ekot

Bloggat: [Peter Högberg], [Krassman], [ Alltid rött alltid rätt ], [ Magnus Andersson ], [ Hållbar och solidarisk framtid ], [Johan Ulvenlöv]