Det finns ingen global renässans för kärnkraft. De senaste åren har vindkraften i världen byggts ut 70 gånger mer än kärnkraften. Riksdagen röstar i morgon för byggandet av nya kärnreaktorer i Sverige. Men det som rege­ringen kallar energipolitikens ”tredje ben” jämsides med vattenkraften och den växande förnybara energin är inte särskilt pålitligt och i själva verket en klumpfot. Kärnkraften är i själva verket en krympande teknik. Byggandet av nya kärnkraftverk gör oss beroende av kärnkraft i ytterligare 70 år – ett effektivt sätt att förhindra eller senarelägga utvecklingen mot förnybar energi, skriver Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN Debatt inför röstningen i Riksdagen imorgon.

Jag bedömer att, trots en del oro i Alliansleden, att regeringen får igenom sin proposition. En proposition som oppositionen kommer att förlora. Men är det så i ett lite längre perspektiv? Som jag varit inne på tidigare så har Centerpartiet stora problem och SCB och Sifo har tittat närmare på siffrorna.

Centerpartiet är nere på bara benen i Stockholms län samt hos ungdomsväljarna. I Stockholms län ligger stödet på mindre än en procent vilket är inom felmarginalen för ett helt utraderat parti. Bland förstagångsväljarna i hela riket är situationen precis lika illa.

SCB har i en annan publikation, tyvärr inte tillgänglig på nätet, försökt sig på att beskriva den typiske väljaren i olika partier. Nu tror jag i och för sig inte på den metoden, alla människor är unika men det är klart att vissa väljargrupper har en större representation hos vissa partier än andra. För Centerpartiet är detta dock minst lika skrämmande läsning som opinionsundersökningarna om det skulle visa sig stämma. Kanske inte för stundande val men för framtiden, Centerpartiet tycks i denna undersökning främst attrahera ensamstående över 75 år.

Låt oss leka lite med dessa undersökningar. Inom just den väljargrupp som tycks vara trognast finns de som kan kallas för ”Fälldincentern” där det finns ett grundmurat kärnkraftmotstånd. Lägg till att vi i Sverige har en medellivslängd om 80 år så innebär detta att Centerpartiet på torsdag kan lyckas med två saker i en.

Centerpartiet riskerar att permanent släcka lampan med denna kollektiva knapptryckning för sig själva hur de än trycker. Den kärnväljargrupp som finns kvar, över 75 år, har endast om siffrorna slår igenom detta val och vale 2014 kvar att rösta.

Det kommer att krävas en gigantisk krishantering om inte detta skall bli verklighet, en krishantering som Centerpartiet valt att genomföra med tio debatter mellan (MP) språkrör och (C) partiledning fram till valet.

Vore jag partistrateg för Centerpartiet kanske jag skulle valt en annan metodik, och börjat mycket tidigare. Maria Wetterstrand (MP) har medvind nu och är en omvittnat mycket svår motståndare i talarstolen och hennes motpart – Maud Olofsson – har på sistone haft en mycket tung tid i mediabruset med såväl ozonhål som siffror vilket säkert påverkar både dagsformen och mediebilden av henne.

Det kan därmed vara så att när de Centerpartistiska riksdagsledamöterna trycker på voteringsknapparna imorgon att de faktiskt släcker lampan för sig själva. Om de nu sviker de sista levande kärnväljarna, vad ska det politiska landskapet ha ett centerparti till?

Jag bedömer att Centerpartiet kommer att utsättas för en svekdebatt nu – hur de än agerar. Röstar de mot regeringens proposition sviker de Alliansen, röstar de för sviker de den spillra ”Gammel-C” som nu finns kvar vilket (MP) och övriga rödgröna snabbt kommer att utnyttja. Något annat vore sannolikt nästintill tjänstefel i en valrörelse som ser ut att bli historiskt hård.

Det är just denna situation som brukar kallas för ”Djävulens alternativ”. Och Centerpartiet har helt på egen hand, efter att näringsministern ensidigt avbröt dialogen som syftade till en bred överenskommelse med oppositionspartierna, försatt sig i denna situation. Det finns därmed idag ett mycket begränsat utrymme för medkänsla från min sida.

Aftonbladet har en ledare idag i ärendet.