På förekommen anledning, och för egen del skapa överblick, måste jag försöka reda ut turerna runt Lundin Oils förehavanden i Sudan i allmänhet och kanske i oljeprospekteringshänseende i synnerhet.

Den 8 Juni publicerade ECOS, European Coalition on Oil in Sudan, en rapport om oljebolagens påstådda övergrepp i Sudan. ECOS är en sammansluttning av främst kristna missions- och biståndsorganisationer (NGO:s) verksamma i Sudan. Rapporten knyter an till vad tidigare Human Rights Watch anfört i sin rapport från Sudan för tio år sedan. Att energibolagen, för att skapa förutsättningar för kommersiell utvinning av olja, varit tvungna att alliera sig med Sudans regim och därtill allierade milisgrupper med bland annat barnsoldater.

Vittnesmålen kring övergrepp och brott som närmast kan liknas vid folkmord från Sudans regering är dessvärre många och så även kopplingarna mellan oljebolagen och den politiska nivån. I Lundin Oils fall är det inte bara kopplingarna till Sudans regering syftande till att möjliggöra prospektering och utvinning som är besvärande, Ian Lundin har i sammanhanget haft dokumenterade möten med Paulino Matiep, en av de allra mest blodbesudlade miliskommendanterna i södra Sudan. Jag måste passa på att jag haft mycket hjälp från Bengt Nilssons kunskaper och övrig informanion men främst hans recenssion av Kerstin Lundells bok "Affärer i Blod och Olja" skall tilläggas.

Men. Även den svenska regeringen har kopplingar, inte till Sudans regering direkt, utan till Lundin Oil. Den verksamhet, och de kopplingar till regimer som är allt annat än demokratiska, som Lundin haft i Sudan är på intet sätt unika. I grannlandet Congo kan vi bevittna i praktiken en identisk utveckling enligt Human Rights Watch rapport från i fjol. Med samma aktörer i form av miliser, Lundin oil och regeringar med totalitärt förhållningssätt till sin egen befolkning. Samma aktörer – och samma mönster av folkfördrivningar, övergrepp och brott som mycket väl kan komma att utredas av ICC.

Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, var fram till 2006 styrelseledamot i Lundin Oil och hans engagemang i just detta bolag var en av de frågor som utreddes av det svenska parlamentet 2006 till 2007. Utredningen fokuserade inte så mycket på den situation som dagens mediebevakning omfattar, utredningen fokuserade endast på vilka ekonomiska intressen Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt har i Lundin Oil även fast den kom att tangera ämnet.

Men få känner till, och här ger jag kanske Carl Bildt i någon mån rätt, att ECOS rapport är skriven av ytterligare ett särintresse i Sudan och Congo, den kristna missionsrörelsen. För att åskådliggöra detta kan den intresserade ta upp Newsweek från den nionde april 2001. Americans in Sudan – The Christian Right Moves in With Money, Bibles and Political Influence.

Reportaget handlar om hur den regeringsfientliga gerillan i Sudan, SPLA, som förstått värdet av att kunna erbjuda södra Sudan som operationsbas för fundamentalistiska kristna organisationer med en antimuslimsk agenda. Den kristna missionsverksamheten, finansierad av den kristet konservativa högern i USA, hade då gått i stå i Afrika och var inte nödbedda.

Södra Sudan under SPLA och motsvarande miliser i norra Congo är ett lysande undantag där de onda muslimska krafterna kan besegras under det kristna korsets fana. Missionärerna för med sig pengar och politiskt inflytande. Det är en win-win-situation för SPLA och missionärerna, de senare som sagt med omfattande finansiellt stöd från den kristna högern i USA.

Extra jobbigt blir det nu eftersom just dessa kristna missionsrörelser även uppbär svenskt stöd sedan biståndsminister Gunilla Carlsson (M) aktivt ger dessa sitt stöd. Ett stöd som direkt motverkar de intressen som bolag som Lundin Oil:s aktieägare kan tänkas ha.

Det är med andra ord en mycket komplex bild som målas upp, en bild i vars följe folkmord, fördrivningar och utarmning följer för civilbefolkningen i Södra Sudan, Norra Congo, Malaysia och andra platser där just Lundin Oil råkar vara närvarande. Jag kan tycka att just Lundin Oil har en särskilt utvecklad förmåga att leta upp just de platser på jorden där det finansiella systemet ytterst representerad av oljebolagens aktieägares krav på avkastning ställs mot den lokalbefolkningen eller den kristna högerns och islamofobiska krafters behov av stigmatisering av Islam för den finansiella avkastningens skull.

Mitt emellan står nu Carl Bildt och oavsett hans intentioner från början så ser det inte bättre ut att hans tidigare beslut komma ikapp. Han kan mycket väl tvingas betala ett högt pris för såväl tidigare som senare val eftersom andra krafter, utom hans räckvidd, nu lever sitt eget liv. Jag bedömer att det var inte hans tanke att återvända till politiken igen, men han lät sig övertalas av statsministern denna septembermånad 2006. Han fick en plats i solen men reflekterade aldrig över att han en gång handlade i aktieägares intresse – ett intresse som vars konsekvenser gick stick i stäv med internationell rätt.

Sverige ser ut att ha fått sin egen, något skruvade, variant på Halliburton nu. Oavsett vad som händer härnäst kommer eftermälet för såväl Lundin Oil som Carl Bildt påverkas. Eftermälet präglas av såväl ond bråd död som frågetecken såvida inte den svenska åklagarmyndigheten och i förlängningen ICC slutför processen med att antingen avföra ärendet eller driva det till åtal. Att som Carl Bildt i New European försöka misstänkliggöra de kristna missionsförbunden, finansierade av den kristna amerikanska högern, ses i USA inte som något annat än en rent egoistisk åtgärd för att rädda det Bildtska och Lundinska skinnet.

Det är ungefär lika lyckat som att anklaga moder Teresa för snatteri och stöld när man själv har bägge händerna i syltburken.


Annat: Aftonbladet,