I kölvattnet av dagens reaktioner efter Israels agerande på internationellt vatten, i strid mot folkrätten (vilket fler internationellt erkända experter vitsordar), så försöker jag sätta mig in i vilka möjliga konsekvenser som Israels agerande kan få.
Helt klart är att såväl Hamas som Israel har valt en väg av konfrontation i sann demokratisk ordning. För Israels premiärminister är precis lika konfrontativt lagd som Hamas ledning. Israel lyckades idag av två dåliga alternativ, släppa igenom eller avvisa, välja ett tredje, ännu sämre. Borda och döda.
I Jerusalem Post kan jag läsa hur Benjamin Netanahu försvarar Israels agerande, han gör det med en retorik som ligger i förlängningen mycket nära George Bush d.y ordval. Att Israel anser sig ha rätten till ett utvidgat och proaktivt självförsvar. Och dödsskjutningarna var därmed legitima eftersom dom skedde under en räd på internationellt vatten i självförsvar. Att de fem skadade soldaterna vårdas på sjukhus får större rubriker än antalet döda och skadade civila aktivister vilket säger något om Israels syn på skeendet.
Al Jazeera har en rapportering som ligger nära vår egen men med en viktig skillnad. Den täcker på ett helt annat sätt Turkiets reaktioner. Och dessa reaktioner är inte att leka med alls, dess effekter kan inte bortses av ens den mest hängivne Israel-vän. Effekter som inte är överskådliga idag men vars effekter vi borde kunna se inom ett par veckor.
Varför? Turkiet är, eller var rättare sagt, Israels enda riktiga allierade i en övrigt mer eller mindre fientligt inställd omvärld. Utan Turkiets aktiva, men tysta, diplomati hade inte Syrien förhållit sig passiva i Gaza-kriget. Utan Turkiet hade inte Israelisktflyg kunnat öva tillsammans med Nato i östra Medelhavet, utan Turkiet kommer nu Israels förutsättningar att ha en dialog drastiskt försämras. Det är ingen hemlighet att Egypten, Jordanien och till och med Libanon inte ser USA som brygga i dialogen med Israel utan hitintills velat ha Turkiet som medlare. Detta har varit möjligt med Turkiets moderna historia som inneburit ett starkt stöd för den sekulära tanken, att skilja på religion och politik. Vi vet alla att de religiösa krafterna i Turkiet blir allt starkare men tills i morse klockan 6 svensk tid så var dom kontrollerbara och öppet sinnade.
Det är dom inte längre, Ankara och Istanbul fick idag uppleva de häftigaste protesterna mot Israel i Europa. Om nu Israel nödvändigtvis skulle använt dödligt våld mot ett civilt och obeväpnat fartyg så valde man det med de absolut värsta, och för Israel sämsta, konsekvenserna. När Israel i morse dödade, vad jag vet utifrån den fortsatt förvirrade rapporteringen, minst 9 civila i en aktion som var i strid mot all internationell rätt så stängdes med ens dörren till en stabil fredsprocess.
Ibland undrar jag vad såväl israeliska som svenska politiker egentligen har för rådgivare, den enda allianspolitiker som agerat korrekt och handlingskraftigt är Carl Bildt (M). Men det är inte så konstigt, han är nog den ende med rätt kompetens i de leden. Andra lindar in sitt cyklopiska tänkande med mer eller mindre lyckat resultat. I det förra fallet så fylls jag med ett obehag, gränsande till äckel, eftersom han i bisatserna lindar in en skuldbeläggning av de som nu fått plikta med sina liv. Ett ännu värre exempel och som dessutom författats av en riksdagsledamot hittar du här. Detta exempel, med obelagda anklagelser, måste betecknas som ett absolut bottenmärke i debatten.
Mina tankar ikväll går naturligtvis till de dödades och skadades familjer, oavsett nationalitet i allmänhet. Men i synnerhet går mina tankar till den palestinska befolkningen i främst Östra Jerusalem. Varför?
Historien visar dessvärre att Israel har en tendens att flytta fram sina positioner just i Jerusalem och i strid med internationell rätt när världens ögon är riktade annorstädes, inte sällan initierar de själva denna fokusförflyttning.
Jerusalem, denna stad som är helig för lite för många religioner för att det skall vara hälsosamt att uppehålla sig där. Men frågan är om Israel denna gång begick ett gigantiskt misstag när de kapade bandet till det enda vänligt sinnade land, Turkiet, som garanterat att den internationella dialogen fungerat.
Ur detta kommer intet gott, och jag kommer följa just utvecklingen i Östra Jerusalem mycket noga. Min gissning är att inom kort kommer ytterligare exproprieringar att genomföras.
DN, Aftonbladet, Expressen, DN2, SvD, SvD2, Aftonbladet 2, Aftonbladet3, Aftonbladet 4, SVT, SR, Knuff,
Bloggar: Calle Friden / Scaber Nestor / Alliansfritt Sverige / Fredrik Pettersson / Jytte Guteland / Tokmoderaten / Politikerbloggen / Krassman
Om tragedin i Medelhavet och vad vi kan förvänta oss
Johan Westerholm on måndagen den 31:e maj 2010
Labels:
Carl Bildt,
Gaza,
Israel,
Politik,
Ship to Gaza