Barn och ungdomar som vårdas på statliga ungdomshem får kläderna avslitna när de ska isoleras. Det framgår i de beslut och journaler som Ekot och Kaliber tagit del av. En flicka som fått vård på ett statligt ungdomshem vittnar om att hon blev insläpad till isoleringen och fick bh:n avsliten inför ögonen på manliga vårdare. Ungdomarna får sitta i bara underkläderna under isoleringen och det gäller även flickor som vårdas bland annat för att de blivit utsatta för sexuella övergrepp tidigare. Att ungdomarna är hänvisade till att kissa och spy på golvet för att sedan tvingas torka upp det själva är en metod som använts regelmässigt enligt reportaget. Ewa Persson Göransson, generaldirektör på Statens institutionsstyrelse som driver ungdomshemmen säger att det inte längre ska vara så att ungdomar får sitta i underkläderna inne i isoleringscellerna.

– Jag vet inte om det varit någon rutin, men det har ju uppenbarligen förekommit i enskilda fall. Men det låter inte som något bra omhändertagande och då ska det inte gå till på det viset, säger hon.

Men flera elever och personal vittnar om att det fortfarande är en rutin på flera av ungdomshemmen.

–Det här är en rutin som funnits länge och det är en rutin även nu, i maj 2010, på vissa institutioner. Jag tycker att det är märkligt om generaldirektören inte känner till detta, säger en hög tjänsteman inom Statens institutionsstyrelse som vill vara anonym.

Den som orkar lyssna sig i igenom programmet, för det är jobbigt, slås av hur Generaldirektören dels nekar intervju intill dess att det står klart att Kaliber kommer sända i alla fall. I intervjun vrider hon sig som en mask och inleder ganska arrogant. Det har hon ingenting för vartefter Kaliber kan leverera exempel efter exempel på etiskt mer än tveksamma beteenden. Hon mjuknar efterhand och uppmanar till slut de som känner till eller blivit utsatta för övergrepp att anmäla dessa.

Minst 50 % av de inskrivna på dessa statliga ungdomshem har en neuropsykiatrisk diagnos. Det är nu det börjar bli riktigt skrämmande när jag inser vilka metoder staten, med dess våldsmonopol, använder för denna grupp.

Statens våldsmonopol är lika mycket en skör blomma som den är nödvändig att vara monopoliserad. Men att som det beskrivs i programmet, behandla traumatiserade våldtäktsoffer eller ungdomar med diagnos, är otillständigt och ger en förklaring varför återfallsfrekvensen bland ungdomar som en gång varit inskrivna på SiS-instutition är så hög. Och det ger även svar på frågan varför det anmälda våldet på dessa institutioner ökar (för övrigt det enda som SvD och DN reagerar på, från Expressen är det oroväckande tyst).

Om nu dessa ungdomar har den problematik som statliga ungdomshem löser med isolering och fasthållning så ställer jag mig frågande till såväl generaldirektörens som ansvariga politikers kompetens. Det är inte den här formen av insatts dessa ungdomar behöver, det är psykiatrin som kan ge den behandling som erfordras för att de ska kunna ta sig ur denna situation. Och ges verktygen till ett värdigt liv.

Varför det inte är någon politiker som tar tag i detta? Sannolikt för att vi inte vill eller kan se det, det är helt enkelt för hemskt och det finns idag inte någon politiker som har lyckats bygga sin karriär på detta. Övergrepp på barn och ungdomar är på något sätt det lägsta och hemskaste vi kan tänka oss om vi har något hjärta eller någon hjärna. Och därmed har dessa ansvariga politiker i riksdag och departement givit mindre nogräknade krafter fritt spelrum att agera efter eget godtycke. I sammanhanget känns inte Generaldirektören helt stabil eller uppgiften vuxen.

Fy f-n säger jag. Men jag tänker inte ge tappt, tips emotses med stor tacksamhet, använder ni er av kontaktmailen så kan ni förvänta er full sekretess. Och med ens fick jag en politisk hjärtefråga till nu. Varför? Det är en alldeles särskild historia som jag kanske en dag kan berätta lite mer om.





Aftonbladet 1, 2, SvD, DN, SR/Ekot, samt att Ylva Johansson (S) nu bloggat.