Yxan går när regeringen nu tar i med hårdhandskarna med SIDA. Regeringen sparkar Sidas generaldirektör Anders Nordström och organiserar om den hårt kritiserade myndigheten. Beslutet att organisera om Sidas ledning fattades av regeringen på torsdagsförmiddagen.

Handlingskraftigt? Både ja och nej dessvärre. Till historien hör att Anders Nordström utsågs till generaldirektör för Sida i oktober 2007 av samme minister som nu två och ett halvt år senare ger honom silkessnöret. Jag postade om det 2008 och de löften som avgavs av regeringen lovade gott. Men så blev inte fallet helt och hållet.

UD är även en anomali i statsförvaltningen. Emedan övriga departement och ministrar inte får detaljreglera verksamheten så förväntas utrikesministern göra just detta. Allt eftersom utrikesministern är tillika förvaltningschef.

En annan pikant detalj är om vi ser till UD som helhet. UD har under en längre tid dragits med växande underskott. Regeringen konstaterade 2009 genom utrikesminister Carl Bildt (M) att han haft att överta ett underskott från 2006 om 50 miljoner kronor.

Vänta nu.

UD har haft ett underskott sedan regeringsskiftet 2006, myndighetschefen, utrikesministern, konstaterar och vidtar åtgärder med anledning av detta först 2009 eller tre år senare. 2007 utses en ny Generaldirektör för SIDA av regeringen Reinfeldt, samma regering skickar ut honom i kylan tre år senare då han inte lyckas hålla budget.

Jag skulle nog vara, om jag var i regeringens sits, försiktig i min kritik mot Anders Nordström just nu. Han var sannolikt inte rätt man för just det jobbet, där är vi nog överens, men han har ett internationellt gott anseende i utvecklingsfrågor. Men att det tog tre år för sittande ministär, regeringen Reinfeldt, att identifiera ett underskott i utrikesförvaltningen som helhet och tre år att upptäcka att man gjort Anders Nordström en otjänst genom att utse honom till Generaldirektör är graverande.

Jag tror nog det förhåller sig på det sättet att Carl Bildt, högst ansvarig minister, är lite för road av diplomati och flygresor för att ta det ansvar som han har som minister och förvaltningschef. Därför skickar han fram sin underordnade Gunilla Karlsson att fälla bilan vilket är helt logiskt. Carl Bildts överordnade, statsministern, har visat sig livrädd för att ta tag i smutsiga problem. Carl Bildt handlar därmed i chefens anda när han låter smutsen rinna nedåt ytterligare en nivå.

Det är nog sant att trappor städas bäst uppifrån och ner, men för att göra detta effektivt bör en och annan minister fundera på att plocka bort bjälken ur sitt öga. Och inte vara så rädd för smuts.

Hur hård- och beslutsför än Gunilla Carlsson försöker framstå så är det hon och hennes chef som har ansvaret. Ett politiskt och moraliskt ansvar för felrekryteringar och en senfärdighet där tre år är på tok för lång tid att reagera på. I bägge fallen.

Vad var det min lärare i stabstjänst en gång sade? ”Bakom en mur av ord och ett säkert uppträdande dväljes oftast en avgrund av inkompetens”. Precis på detta sätt bedömer jag att det förhåller sig nu. Inte mer, men heller inte mindre.

Politiskt ansvar och politiskt ledarskap är en ädel konst som ingen av de ansvariga ministrarna visat sig behärska.


DN, DN2, Expressen, Aftonbladet; Aftonbladet2, SVT