Dagens Arena har en artikel om svensk vapenexport. Eller kanske mer om idédebatten kring företeelsen vapenexport. Som jag ser det är frågan lika lätt som den är svår. Naturligtvis skall vi inte exportera vapen till totalitära stater eller stater som kränker medborgares mänskliga rättigheter. Och vore det bara av den anledningen så skulle beslutet vara enkelt.

Men så enkelt förhåller det sig inte dessvärre, och vapenexportmotståndare i alla partier gör det ibland lite för enkelt för sig.

Sverige är, trots sin storlek och sitt geostrategiska läge, en röst som många lyssnar på i världen. Ibland släpps vi in i rum före regionala stormakter som Frankrike och Tyskland. Det beror inte på vår välfärdsmodell, det beror inte på att Olof Palme (S) en gång var världens samvete, det beror inte på den stora personliga uppskattning som Göran Persson (S), Jan Elisasson (S) och Carl Bildt (M) röner i de internationella samfund och mer slutna sällskap där internationell säkerhet debatteras.

Det beror på att vi har något att erbjuda.

FOI, Försvarets Forsknings Institut, är en av världens ledande fristående institut som har kompetens att forska kring och analysera andra nationers kärnvapenprogram, av den anledningen var det ingen slump att Hans Blix fick förtroendet att leda kärnvapeninspektionerna i Irak. Och den forskningen är beroende av att vi har en försvarsindustri.

Försvarsindustrin skapar därmed tillsammans med FOI en av de biljetter som krävs för att vi ska kunna få tillträde till de rum där internationella beslut fattas. Hur cyniskt det än kan vara så förhåller det sig faktiskt på det sättet, att tro något annat är väl naivt och en övertro på de egna argumenten visavi den realpolitiska verklighet vi lever i. Andra verksamheter skapar även de biljetter till dessa rum, informationen från FRA är ett sådant exempel men det finns fler.

Jag är därför förespråkare av en vital, men kontrollerad, försvarsindustri som verktyg för vårt politiska ledarskap i likhet med dagens ordning. Allt för att fortsätta få tillträde till de rum där internationell säkerhetspolitik debatteras och ventileras och därmed en möjlighet att påverka en global utveckling till en humanare världsordning. Utan dessa inträdesbiljetter så får vi annars vackert stå utanför och ta det som erbjuds.