PJ Anders Linder ger Kent Persson (M) en känga för hans kritik av Göran Skyttes kolumn om Maria Wetterstrand. Jag läste såväl Göran Skyttes kolumn som Kents postning och jag håller inte med PJAL i hans kritik mot Kent. Snarare tvärtom. PJ:s blogginlägg förstärker snarare bilden av att SvD ledarredaktion består till stor del av gamla griniga, och rädda, gubbar.

Läser vi Göran Skyttes kolumn så går den i praktiken ut på att Maria Wetterstrand är en broiler. PJ:s försvar är att detta faktum ligger Maria Wetterstrand till last.

Om nu PJ och Göran Skytte har någon som helst ryggrad skall samma kritik riktas mot tre av fyra partiledare i det borgerliga laget; Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Maud Olofsson. Till saken hör att Göran Skyttes och PJ:s hantering av Maud Olofsson nästan är värre, det är väldigt sällan hon nämns ens vid namn vilket nästan är en större förnedring. En för övrigt ganska känd härskarteknik som kallas negligering eller ännu värre, utsläckning.

Göran Skytte är en av alla dessa ”förstå sig på:are” som jag anser passerat bäst före datum sedan länge, frågan är inte om PJ nu närmar sig detta magiska datum. Han ger i sitt försvar av Göran Skytte onekligen detta intryck. Och undertonen av rädsla för kvinnor i ledande befattningar lyser med all sin styrka och tydlighet när vi lägger dessa debattinlägg bredvid varandra.

Av att just vara griniga och rädda gamla gubbar. Inte mer, men heller inte mindre.


Edit 22:45

PJAL försöker på något sätt rättfärdiga sitt tidigare inlägg med en omskrivning. Det går sådär kan jag tycka, snarare förstärks bilden av att vara rädd för starka kvinnor eftersom han så sent som igår pratade om politiska broilers som paria och idag skriver att lång politisk erfarenhet är värdefull. Och det är inte så klädsamt. Alls. Förvånande att han inte kunde uttrycka sig så klart från början, han är ju ändock politisk chefredaktör för en av Sveriges största tidningar.

Svagt.