Läser idag Ulf Bjerrelds debattinlägg i ”Debatten om debatten” och då kopplat till hur de politiska partierna hanterar eller inte hanterar sociala medier som företeelse. Just att en debatt om debattformat nu tycks fylla många debattörers uppmärksamhet känns i min värld apart, jag anser att samhällsutvecklingen har andra frågor som känns mer angelägna. Det här blir, hoppas jag, mitt enda inspel i ”Debatten om debatten”.

Till att börja med måste jag nog kommentera Netroots som företeelse så som jag uppfattar det. Netroots är en samling av progressiva bloggar som jag kan finna på ett och samma ställe, alla med sin unika röst och sina intressefrågor. I detta urval har jag valt att samarbeta med ett antal, vissa mer intensivt – andra mer sporadiskt. Men där jag lägger min huvudsakliga kraft är att inåt partiet interagera med olika förtroendevalda. Vissa av dessa har tyngre roller – andra verkar mer i det fördolda. Netroots är därmed en "hub" i min värld, en funktion eller företeelse där information kan spridas och kanaliseras i bägge riktningar och band kan skapas mellan olika intressenter.

I dessa relationer med mina partikamrater tar jag mina läsarreaktioner med mig och vi utvecklar därmed såväl politik som vilka frågor som just intresserar eller engagerar mig. Samarbetet bygger på en ömsesidig, individuell, respekt där konfidentialitet och integritet är viktigt. Det är naturligt att jag inte ”publicerar” information eller explicita uttalanden på min blogg av fler skäl. Bloggen har för mig därmed inneburit att jag har en egen plattform i den såväl interna som externa politiska debatten.

Ett skäl är att i vissa sammanhang är inte diskussionerna eller förhandlingarna slutförda, ett annat är att traditionell media måste få den slutgiltiga informationen först för att uppnå ett maximalt medialt genomslag. Med detta sagt vill jag poängtera att det är omöjligt för alla partier att ge, i (S) fall 550 bloggare, samma förhandsinformation samtidigt. Det om något skulle vara centralstyrning. I det mer individualiserade debattklimatet som Ulf Bjerreld beskriver så blir därför personliga relationer viktigare än tidigare. Och skulle jag svika de som jag fått ett förtroende från, oavsett om det är läsare eller förtroendevalda, så är min saga all som opinionsbildare och debattör.

Ett annat fenomen som jag känner igen från ”debatten om debatten” är en parallell till ”dot com” diskussionerna i slutet på 1990-talet. En övertro på Internet som marknadsplats och övervärderade webbaserade företag. Boo.com var ett som jag tror de flesta, som såg dess uppgång som fall på närmare håll, nog kommer ihåg. Och häri finns en parallell.

De debattörer som nu tror att samhällsdebatten kommer att förskjutas till bloggosfären och att de politiska partierna luckras upp över natt bedömer jag har fel. Varför? Det räcker med att citera Ingvar Kamprad, IKEA:s grundare:

"Det tog mig själv en generation att förstå att det går att sälja möbler i platta paket, det tog mig ytterligare en generation att få marknaden att förstå att det går att köpa möbler i platta paket".

Med detta sagt så finns det från vissa håll i ”Debatten om debatten” en viss övertro på sociala medier i allmänhet som medium samtidigt som det finns en tveksamhet mot denna debattform från andra. Det som är naturligt för delar av en generation idag kommer vara legio i debatten om tjugo år och jag håller inte med Ulf Bjerreld om att bloggen skulle hota partierna inifrån.

Sociala medier är idag ungefär halvvägs genom en generation som medium, hur dess framtid slutligen kommer te sig kan ingen med säkerhet uttala sig om anser jag. Jag väljer att inte föda upp kossor eller leka krig i sociala medier som Facebook utan prioriterar min politiska gärning. Lika litet som vi vet hur den politiska debatten kommer uvecklas vet vi lika lite om hur de politiska partiernas organisationsstruktur kommer se ut som en reaktion på detta.

De som ser debatten om debattformatet som överordnat anser jag de missar samhällsdebattens slutliga mål, att kunna förverkliga det som debatten handlar om. Anna-Greta Leijon (S) och Barbro Westerholm (FP) kanske uttrycker det bäst av alla, var och en från sin sida blockgränsen:

För att kunna förverkliga visioner och idéer krävs makt. Så enkelt är det.

Vill vi bara debattera debattformatet kanske vi ska välja andra arenor än den politiska. Politik handlar i min värld om att möjliggöra människans dröm om livet och därför kommer min blogg att även handla om att nå just en politisk majoritet för förändring. Men jag måste poängtera, detta är min prioritering. Andra prioriterar annorlunda.


Tokmoderaten / Kulturbloggen / Mina Moderata karameller / HBT-Sossen / Krassman