Idag är jag på (S) samtalskampanj med Mona Sahlin. Just nu sitter jag inklämd mellan journalister och Johan Ulvenlöv samt Alexandra Einerstam på en buss upp till Gävle där dagen skall börja. Eller börja, vi samlades på Sveavägen för frukost och embarkerade sedan bussen. Resten av dagen kommer jag med andra ord blogga från denna valaktivitet men jag börjar med ett annat ämne som känns både nära och avlägset. Och som kommer att ge avtryck i den allmänpolitiska debatten framöver om mina gissningar inte är helt felaktiga.

Flyget i Europa är lamslaget sedan förra veckan. Det blottar allvarliga svagheter i EU. Unionen har varken en tillräckligt väl fungerande politik eller organisation för luftfart skriver DN på ledarplats.

En helt klart läsvärd artikel, och mycket tänkvärd dessa dagar då de flesta förstå-sig-påare nu säger att konjunkturen vänder. Jag tillhör inte den senare gruppen eftersom jag ser alltför många tecken på att ur ett makroperspektiv finns alltför många latenta problem som vi fortfarande inte tagit tag i.

På ett globalt plan så dras fortfarande USA med för stora budgetunderskott för att dollarn skall må bra på sikt är ett exempel, det försenade frihandelsavtalet för G77 ett annat.

Men inte desto mindre är frågan om flygets framtid i en global handelspolitisk kontext viktig och jag ställer mig något frågande till politikers njugga inställning till flygbolagens framtid. Jag säger inte att vi ska ösa in ekonomiska resurser i dessa utan att ifrågasätta bolagsledningarnas eller ägarnas förmåga att driva dessa bolag. Vad jag säger är att det politiska ledarskapet på nationell och europeisk nivå måste följa denna utveckling noga.

Om nu flygbolag ett efter ett tvingas till konkurs eller likvidation riskeras faktiskt EU som projekt, och det kan gå snabbt. EU var väldigt snabba med att garantera det finansiella systemet när dessa hade problem, allt för att rädda marknadsekonomin som vi känner den idag och slippa gå tillbaka till byteshandel.

Vare sig EU eller regeringen Reinfeldt ger mig intryck att se de problem som en inställd gods- och persontrafik skulle innebära för handeln i allmänhet och de ekonomiska banden som håller ihop Europa i synnerhet.

Därför tycker jag det är olyckligt att regeringen Reinfeldt genom näringsministern så kategoriskt nu uttalar sig i negativa termer kring det stöd som flyget kan påräkna. Det kan försätta oss i en situation där vi sätter igång centrifugalkrafter i ett, av den finansiella krisen, skakat Europa.

Oavsett vad vi kan tycka om det så kommer sannolikt denna fråga sätta sin prägel på valrörelsen. Tåg, eller spårbunden trafik, är idag inte så pass utbygd att den kan kompensera för person- och godstransporterna. Jag har själv gjort studier på hur detta kommer att slå på samhället ur såväl mikro som makroperspektiv och det är ingen läsning för den nervsvage europavännen.

Jag vill med detta inlägg resa frågan kring samhällets ansvar för infrastrukturen som håller ihop EU och världshandeln. Jag kommer återkomma till den inom kort men nu är det valrörelse som står äverst på agendan.